Klockan åtta på morgonen den 2 juli 2000 samlades vi, 14 förväntansfulla resenärer, vid vandrarhemmet i Calgary. Vi hade alla lockats av en sex dagars hikingresa i Kanadas Rocky Mountains. Våra ryggsäckar lastades omsorgsfullt på minibussens tak av vår chaufför, tillika guide under resan, Jay Aberdeen. Vi var en brokig samling glada ungdomar. Cameron och Cassi från Australien, Paul och Wendy från England, Gayle från Sydafrika, Iun, Lee och Yin från Korea, David från England, Bernadette från Holland, Daniel och Alison från England samt Per och jag som var lite ambivalenta med var vi kom ifrån... Vi hade alla mycket olika bakgrund, men våra kamrater var generellt sett erfarna "backpackers" som hade gjort eller höll på med längre eller kortare resor över hela världen. Nämnas bör Paul och Wendy som är ute på en två år lång resa över hela jordklotet.

Övre raden fr.v.: David, Iun, Cassi, Therese, Per, Bernadette, David, Lee
Nedre raden fr.v.: Gayle, Wendy, Paul, Cameron, Alison, Yin
Längst fram i sin upphittade stol: Jay, vår guide
I bakgrunden: Vår kära minibuss!

I takt med att bussen lämnade "stor"staden Calgary bakom sig öppnade sig ett helt nytt landskap - eller snarare en helt ny värld - framför oss. En av de känslor som starkast kommer att leva kvar efter denna resa är den "kuliss" som helt plötsligt är framför oss. En overklig känsla. Snöklädda bergstoppar mot en klarblå himmel längs hela horisonten. Som en riktigt bra målning... Efter ytterligare 30 minuters bilåkning var vi mitt inne i denna målning. Berg åt alla håll så långt ögat kunde nå!

Vårt första hiking-stopp på turen var vid Lake Louise. Tänk er ett klassiskt vykort; snöklädda bergstoppar, skog så långt ögat når, en turkosblå sjö och lägg till ljudet av en kvittrande fågel och en porlande glaciärbäck... Det var vårt första intryck på nära håll av Klippiga bergen! Det var en konstig känsla att veta att allting var på riktigt - det såg ju så overkligt ut! Vi hikade ca 4 km upp till ett tehus på toppen av berget. På kvällen checkade vi in på det lyxiga (rinnande vatten och elektricitet) vandrarhemmet i Lake Louise Townsite och avslutade kvällen med ett par öl på puben...

Lake Louise

Dag två inleddes med en mycket vacker och fridfull hike till Constellation Lake och Moraine Lake i Valley of the Ten Peaks. Området är rikt på björn och vi spanade ihärdigt längs vattenbrynet - dock utan resultat. I stället satte vi oss och åt vi vad som kom att bli standardlunch under veckan - våra två medhavda mackor som vi bredde varje morgon. Eftermiddagen bjöd på en mer utmanande hike till Crowfoot Glacier, där vi fyllde på våra vattenflaskor med iskallt, färskt glaciärvatten. Vi stannade också till vid en av Klippiga bergens mest kända sjöar - Peyto Lake - för att ta några riktigt vackra fotografier. Vattnet i sjöarna var verkligen turkost, precis som på vykort! Detta kommer sig av glaciäravrinning i sjöarna. Att vattnet dessutom är extremt klart gör inte saken sämre. Det får dig att vilja bada - ända tills du känner hur kallt det är...

Vackra Peyto Lake

Kvällen spenderades på vandrarhemmet i Rampart Creek, en timmerstuga mitt ute i ödemarken. Utedass, ingen el och inget rinnande vatten. Där sov vi alla i samma rum och vi blev snabbt på det klara vilka som snarkade ljudligast... Rampart Creek stoltserar med att ha Klippiga bergens bästa bastu, vilket vi svenskar var snabba med att utvärdera. Det var verkligen skönt att efter dagens 18 km långa hiking slappna av i den vedeldade bastun för att sedan slänga sig i den iskalla glaciärån.

Vädret var inte riktigt med oss dag tre. Per och jag vilade våra ben och drog ut på en ridtur i bergen på förmiddagen. Vi slapp undan det värsta regnet, men lagom till eftermiddagens hiking öppnade sig himlen och det öste ned! Vi hikade åtta km till ett, visserligen vackert, vattenfall i ösregn! Vi var alla totalt dyngsura när vi kom till David Thompson Resort, en campingplats, där vi skulle spendera eftermiddagen. Här inträffade vad jag skulle vilja påstå var veckans absolut roligaste händelse. Elva dyngsura hikare invaderar tvättstugan på området. Vi klär av oss alla blöta kläder för att torka dem i torktumlare. Efter hand började vi tina upp, humöret började återgå till det normala och vi började bli lite törstiga. Elva personer, sitter således i en tvättstuga (ovanpå tvättmaskiner och torktumlare), dricker öl och vin och spelar Yaki-sack! Som timida reserverade svenskar kände vi oss lite obekväma...när folk kom in och skulle tvätta...Fyra timmar spenderade vi inne i tvättstugan innan vi lagom "rökiga" och återigen torra gav oss ut i verkligheten för att upptäcka att det snöar ute! Vi åt middag, nyfångad lax, och gav oss sedan ut i snöovädret för att spela frisbee-golf. Törs jag säga att Therese faktiskt vann denna tävling?! Snöiga och fnittriga åkte vi tillbaks till Rampart Creek för ytterligare bastning och dopp i ån. Vilken dag...

Cassi, Cameron, Alison, Wendy och Daniel i tvättstugan...

Dag fyra såg vi vår första svartbjörn! Han gick där och lufsade i väggrenen och åt maskrosor. Vi var alla lite förvånade över att björnar vågar sig så nära bilvägen, man skulle kunna tro att de är rädda för bilarna som far förbi. Men vår guide berättade att björnar är, liksom människan, lata djur och det är mycket lättare för dem att ta sig fram i gräset i väggrenen än att kämpa sig fram inne i skogen...

En svartbjörn lufsar i väggrenen

Exalterade över vad vi hade sett var det dags för nästa storverk - Columbia Icefields, en 325 km² stor glaciär. Vi tog en guidad tur i en så kallad "Snocoach" upp på en del av isfältet som kallas för Athabasca Glacier. På den delen av glaciären som vi fick gå ut på var islagret 300 m tjockt och det understa islagret 400 år gammalt! Här fyllde vi återigen på våra vattenflaskor med iskallt glaciärvatten. Glaciärer kommer till av kraftigt snöande och av tyngden bildas det sedan is. De understa lagren trycks undan för undan ut och smälter av tyngden. Som kuriosa kan nämnas att det vatten vi fyllde på var smältvatten från de understa lagren i glaciären och därmed extremt rent. Om ca. 400 år kommer det islagret vi stod på att smälta, men kommer sannolikt inte att vara särskilt hälsosamt att dricka som ni säkert kan tänka er... Smältvatten från Columbia Icefields rinner ut i tre oceaner; i norr till Arktiska, öst till Atlanten via Hudson Bay samt väst till Pacific Ocean.

Per ute på Athabasca Glacier

På eftermiddagen stannade vi till vid Horseshoe Lake för de hugade att ta ett svalkande dopp i det kalla, klara vattnet. Efter det bar det av till Jasper Townsite för dusch, lite rundvandring, pizza och ett pub-besök. På kvällen checkade vi in på Athabasca Falls Vandrarhem där vi återigen delade stuga till natten . Vi spelade lite volleyboll och grillade marshmallows över eldstaden innan vi stupade i säng.

Therese badar i det iskalla vattnet i Horseshoe Lake

Dag fem blev återigen en lugn dag. Vi gjorde en 6 km hike till Moose lake - en tystare sjö och omgivning har vi nog aldrig skådat. Tyvärr var det lika tyst med älgar. Vi stannade till vid Maligne Lake för en 3 km hiking längs Maligne Canyon och tog oss sedan till Medicine Lake för att sedan utforska det "försvinnande" vattnet i sjön. Medicine Lake har en ordentlig tillförsel av vatten från Maligne River, men ingen frånförsel. Det visade sig att vattnet efter Medicine Lake transporteras kilometervis inuti berg för att sedan komma ut igen i Maligne Canyon.

Medicine Lake

Idag fick vi också se björn igen. Två stycken svartbjörnar gick återigen och lufsade i väggrenen! Vilka charmiga djur. Mängder av bilar stannade till i vägkanten för att fotografera. Det bekom inte våra björnkompisar - de lufsade lugnt vidare... På kvällen hade vi vår "farewell barbeque". Vi grillade och samlades sedan framför eldstaden för några öl. Som de moderna människor vi är utbytte vi e-mail adresser.

På fredagen bar det av mot Calgary igen. Det var nog den svåraste delen av resan. Det var en jobbig känsla att åka ifrån bergen... att se dem försvinna bakom sig och samtidigt bli så brutalt varse om hur resten av världen ser ut - helt platt! Vi hade en underbar semester i Rocky Mountains. Vi har sett så mycket vackert som man inte trodde existerade. Vi har sett mycket av bergens djurliv; massvis med Wapiti-hjortar, älg, bergsgetter och tre svartbjörnar. Rocky Mountains - vi kommer igen...

Bergsgetter strosar i väggrenen