|
|
|
|
[ Vecka 4 ]
3 maj: Två blå streck på en plaststicka! Per förstod ju
ingenting eftersom han inte hade en aning om hur det skulle se ut... Efter en kort förklaring sken hans ansikte
upp och han insåg att han nu ska bli pappa. Jag blev själv överväldigad av känslan att en
"tjorv" nu har påbörjat ett liv
i min mage. Att Per inte var helt oberörd av det stora visade sig när han skulle åka till
jobbet sen.
Han sa hej då och var på väg att ge sig iväg utan väska, matlåda och hela alltet innan jag påminde honom. När han sedan
ringde från jobbet och berättade att han visst bara rakade halva ansiktet på morgonen var dagen fulländad!
4 maj: Vi åker till Las Vegas 10 dagar. Bebisfakta: Tjorven
är nu 0,4 mm lång!
 [ Vecka 5 ] 10 maj: Idag gjorde vi något som kom att lämna bestående minnen hos mig. Vi flög till Grand Canyon! I ett 20-sitsigt propellerplan skuttade vi fram genom Grand Canyon. Vilken utsikt! Som att befinna sig i ett vykort. Härligt att få uppleva. Hemresan blev tyvärr lite för minnesvärd för min del. I en timme satt jag och kämpade för att inte...hmmm...kasta upp. Illgrön i ansiktet och med en spypåse i handen som souvenir från resan konstaterade jag att jag hade klarat mitt uppdrag... För att senare konstatera att detta illamående inte verkar vara något övergående - utan i allra högsta grad förknippat med mitt "välsignade" tillstånd och något som 80-90% av alla gravida får dras med, mer eller mindre. Nu längtar jag bara hem så jag kan sköta mitt ätande lite bättre. Experterna säger ju att man ska se till att ha mat i magen mest hela tiden för att hålla illamåendet i schack och det är lite svårt här, när det nyttigaste snacket som finns att få tag på är doughnuts... Bebisfakta: Tjorven är 3-4 mm lång.
[ Vecka 6 ] 17 maj: Nu har vi varit hemma i några dagar. Ingenting förefaller ha blivit bättre på illamående-fronten. Jag får svårare och svårare att äta mat och helt irrelevant blir jag sugen på någon maträtt, såsom tacos, champinjonsoppa och pannkakor, och då är det bara för Per att ställa sig vid spisen... 18 maj: Jag berättade vår nyhet för Anna-Lena. Jag inser ju att jag måste ta kontakt med en läkare snart, men jag har ingen aning om var jag ska vända mig. Anna-Lena blev helt lyrisk av beskedet. Hennes enorma "exitament" visade sig senare bero på att även hennes syster informerat henne om att hon är gravid samma dag! Som tur var så visste i alla fall Anna-Lena råd och rekommenderade mig samma läkare som hon går hos på Jewish General Hospital. 22 maj: Jag ringde till sjukhuset och fick en tid till inskrivning den 5 juni. Bebisfakta:
Tjorven är 6-7 mm lång (10.000 gånger
större än vid befruktningen). Nu börjar bildandet av fostrets organ på
allvar.
[ Vecka 7 ] 24 maj: Det är lustigt det här. Jag är nu alltså i vecka 7, men har egentligen bara haft en bebis i magen i 5 veckor. Allt på grund av att man räknar från senaste menstruationens första dag. Det är som med statistik - man kan egentligen vinkla vilken nederlagsstatistik till sin fördel bara man vill tillräckligt mycket. 27 maj: Jag är såååå illamående! Det är så enormt frustrerande att känna sig såhär sjuk när man inte är annat är gravid. Jag skuttar inte alls omkring på rosa moln och mitt ansikte lyser inte alls, det är mer åt det grön-grådaskiga hållet. Nu längtar jag bara efter att det här illamåendet ska gå över så att jag kan tillåtas vara så sprudlande lycklig som jag egentligen är. 28 maj: Harry och Anna-Lenas tvillingar Lukas och Emelie föddes idag! Bebisfakta: Tjorven är nu 11-14 mm lång från huvud till rumpa. Man mäter vanligen foster från huvud till rumpa då det kan vara svårt att mäta benen då dessa är böjda. Njurarna börjar producera urin. Arm och benknopparna utvecklas snabbt nu och ser ut som riktiga armar och ben. Ryggraden och hjärnan är nästan färdigbildade nu och huvudet får en mänsklig form.
[ Vecka 8 ] 3 juni: Vi var och hälsade på Emelie och Lukas idag. Vilka små sötingar. Jättesmå, och inget hull alls, så pyttiga, men ändå färdiga människor med egna känslor och åsikter. Vilka underverk. Längtar efter att få hålla en liten sån EGEN i min famn... 4 juni: Peter och Stina fick en liten dotter natten till idag. När Peter ringde och väckte oss på morgonen så kunde jag aldrig för mitt liv tänka mig att han ringde för att meddela att han blivit pappa. Nääää, han har nog tagit fel på tiden bara... Men jo, så var det. Nu längtar jag hem så mycket. Vi är så himla glada för deras skull och kan inte vänta tills vi har en egen skrutt. 5 juni: Inskrivning på sjukhuset! Äntligen. Läkaren kändes sympatisk och jag känner mig trygg med henne. Per gillade henne också. Men det är klart att hon ser ut som ett spöke! Anna-Lena varnade mig för hennes utseende och sa att jag inte skulle bli skrämd hahaha. Förstår inte hur man kan sminka sig så kraftigt. Det känns i alla fall inte så oroligt att föda barn i ett "främmande land" längre. Jag känner mig väl omhändertagen. Allt såg bra ut med mig och Tjorven. Vi ska få göra ett test som tar reda på hur risk som föreligger för kromosomförändringar på barnet, genom att man tar ett blodprov på mig och gör en ultraljudsmätning av nackspalten på bebisen. Det kan ju vara lite betryggande, men som en bonus får vi ju se bebisen snart! Bebisfakta: Tjorven är nu stor som en mandel, ungefär 2 cm och väger 12-15 gram.
[ Vecka 9 ] 9 juni: Formel 1 i stan! Det som vi längtat så länge efter. Jag hoppas innerligen att det stämmer att bebisen inte har hörsel ännu för annars vet jag någon som får ont i öronen. Små öron har h*n i alla fall redan... 12 juni: Efter en tuff helg med mycket promenerande i värmen är jag helt slut. Illamåendet accentueras av att jag anstränger mig och idag var det sannerligen inget roligt. Jag sa till Per att jag inte tänker gå utanför huset på två veckor nu... Bebisfakta: Tjorven är nu 32-42 mm lång och 5 g tung! Nu talar man inte längre om ett embryo utan om ett foster. Från och med nu tillkommer inga nya anlag utan nu handlar det bara om finslipning.
[ Vecka 10 ]
14 juni: Var på Wal-Mart idag för att köpa lite resår att sy i mina byxor (japp, magen putar för mycket för mina vanliga
byxor...) Tyvärr hade de ingen, men jag sprang på ett så gulligt gardintyg till ett barnrum!! Självklart kunde jag ju inte låta
bli att köpa lite...
15 juni: Jag växer och växer... Har gått upp ett halvt kilo nu! Tycker själv att jag ser höggravid ut! Per är övertygad om
att det är flera där inne och jag börjar väl vänja mig vid den tanken också. Det finns en risk för att vi blir
besvikna på ultraljudet om tre veckor om det visar sig att det bara är en. Bebisfakta:
Tjorven är nu ca. 4,5
centimeter lång och väger som ett vanligt brev.
Bebisen har nu likadan profil som ett spädbarn, hög panna, en liten uppnäsa
och en haka. Tjorven kan rynka pannan och stänga och öppna läpparna. Ögonen
är dock fortfarande stängda.
[ Vecka 11 ] 22 juni: Midsommarafton i Sverige. Här regnar det precis som om det "ska" göra på midsommar. Vi förlägger vårt firande till i morgon. Han som påstått (ja, det måste vara en han!) att endast morgonillamående under graviditeten är motiverat och illamående under resten av dagen är psykiskt betingat borde strypas! 23 juni: Midsommarfirande. På grund av regn valde vi att fira hemma hos Harry och Anna tillsammans med Petra och Marc. Det är skönt att umgås med personer som vet om vår lilla "hemlighet", man kan peta hur mycket man vill i maten och det är ingen som blir arg på en för att man håller på att somna ifrån konversationen. Bebisfakta: Tjorven är nu 5–6 cm lång. Vikt 30 gram. Naglarna börjar synas och barnet kan både gäspa, suga och svälja. Den lilla får smaklökar så att hon eller han faktiskt kan börja känna olika smaker. Från och med nu kan barnet också börja uppfatta ljud. Dessutom påverkas barnet av vilken kroppsställning mamman har och kan i viss utsträckning anpassa sig efter det.
[ Vecka 12 ] 28 juni: Det är lustigt hur mina veckor börjar på torsdagar numera. Jag får för mig att torsdagen är måndag och allt blir jättesnurrigt för min redan graviditetsdränerade hjärna. Jag läste förresten att det här med att bli korkad under graviditeten har att göra med att barnet behöver något särskilt näringsämne för att bilda sin hjärna och om jag inte får i mig tillräckligt genom kosten så tar den helt enkelt från min hjärna! Det är ju helt otroligt hur den här processen fungerar – att den fungerar! 30 juni: Långhelg på grund av Canada Day den 1/7. Niklas, Maria, Per och jag var uppe i Rouge Matawin två nätter och fiskade. Tjorven - Mamma är en storfiskare! Jag fick minsann upp storgäddan som mättade åtminstone tre munnar till lunchen. Själv fick hon hålla sig till konserverad makrill i tomatsås, då insjöfisk inte skall ätas av havande kvinnor... 3 juli: Läkarbesök nummer två och lyssning av hjärtljud. Efter mycket letande från doktorns sida hittade hon äntligen på lilla hjärtat. Nog tyckte jag att läkaren såg lite besvärad ut innan hon hittade det hon letade efter och jag hann bli rejält nervös. När det väl var där var det som musik i våra öron. Helt underbart! Det är verkligen en liten bebis där inne. 4 juli: Ultraljud idag! Även om syftet med undersökningen är att detektera risker för kromosomskador på bebisen så var ju ultraljudet höjdpunkten för oss. Jag måste erkänna att det var en stor chock när läkaren satte ultraljudshuvudet på magen min och en alldeles färdig och fin bebis uppenbarade sig ögonblickligen. Inget letande, inget sudd - utan en klar och tydlig bild på vår lilla bebis. Jag började skratta hysteriskt så att doktorn var tvungen att ta bort ultraljudshuvudet från magen på mig för att det hoppade för mycket. Var det där verkligen min mage?! Tydligt och fint såg man huvud, två armar med två små fina händer, två ben, en liten näsa, hjärnhalvor, hjärta - rubbet. I en halvtimme fick hon hålla på innan hon var nöjd med underlaget för att kunna göra en mätning av nackspalten. Lilla bebisen ville nämligen inte riktigt samarbeta, men det gjorde oss ingenting för vi fick ju se mer av vår lilla tjorv. Stundtals var det väldigt lugnt där inne för att i nästa ögonblick bli helomvändning och arm- och bensprattel. Bebis vinkade till oss, öppnade munnen, låg och höll om knäna, hoppade rakt upp i "luften" och vi hade fantastiskt kul. Vilken underbar känsla! Världens sötaste bebis!
Klicka på ultraljudsbilderna för en förstoring Bebisfakta: Tjorven är nu 7-7,5 cm lång. Fötterna är en knapp centimeter långa. Bröstkorgen rör sig som om barnet andades luft för att lungorna ska utvecklas, trots att barnet ju får sitt syre via blodet.
[ Vecka 13 ] 5 juli: Här går man omkring som på moln sedan ultraljudet igår. Jag går ingenstans utan mina fina små "fotografier". Äntligen kan jag känna mig riktigt riktigt gravid och överlycklig - äntligen vågar jag det! Vi meddelade den stora nyheten till föräldrar idag också. Den enda som hade något att invända var Joakim som var lite tjurig för att han nu skulle bli Farbror Joakim! 6 juli: Per och jag var inne i stan för att kika efter byxor till Per. Vi tog en sväng förbi Baby Gap också. Per blev helt vild och shoppade loss rejält, haha. De är ju så gulliga de små bebiskläderna... Så nu har Tjorven lite kläder att ha på sig när h*n väl kommer ut. Bebisfakta: Tjorven är nu 9
cm lång. Barnet börjar utveckla ett individuellt
utseende. Det kan röra på fingrar och tår och fäkta med armar och ben.
[ Vecka 14 ] 11 juli: Kanske håller illamåendet på att ge med sig nu. Dagarna är hyfsade så länge jag äter ordentligt med jämna mellanrum. Det värsta brukar vara på kvällarna numera, men ser jag till att få mat i mig så att illamåendet inte hinner komma så är det faktiskt helt okej. Kan det vara så att det börjar bli ett slut på det hela. Läkaren sa ju att jag kommer att känna mig som en helt ny människa när illamåendet går över och det betvivlar jag inte en sekund. Oooops! Magen i vägen! Vi blev bjudna på middag hos Niklas och Maria idag, och jag som ännu inte riktigt förlikat mig med min mage och dess storlek gick bärsärkargång bland tallrikar och bestick på diskbänken. Jag får visst lära mig att utöka mitt säkerhetsavstånd något.
Bebisfakta: Tjorven är nu 11
cm lång och väger ca. 60 g. Nu kan
barnet suga på tummen och det kan gripa runt navelsträngen. Örat börjar se
ut som ett riktigt öra. Barnet sväljer fostervatten och kissar ut det. [ Vecka 15 ] 18 juli: Ååååå vad jag längtar efter vår Sverigesemester nu! Karamellkungens smågodis och Yoggi och filmjölk och Skogaholmslimpa och blodpudding och massor med gottis... Tji fick jag gällande illamåendet. Kvällarna och nätterna är en pina nu! Fy tusan vad det här är jobbigt. Nu hoppas jag att Sverigesemestern ska göra susen för mig. Bebisfakta: Tjorven är nu ca 12,5 cm lång, och väger ca 80 g. Barnet kan ändra ansiktsuttryck och göra grimaser. Ögonen är fortfarande stängda, men barnet kan ändå röra dem långsamt och är medveten om ljus och mörker. Barnet kan också reagera på plötsliga ljud. På fingrarna finns tydliga naglar och det går att se om barnet är en pojke eller flicka. På fingrarna finns fingeravtryck.
[ Vecka 16 ] 21 juli: Per och jag var till badstranden idag. Jag fick gräva en grop i sanden för att kunna ligga på mage! Dock pendlar det väldigt mycket. Ena dagen ser jag gravid ut utan tvekan, för att en annan dag bara se överviktig ut runt magen. Snacka om mellanperiod. För mycket mage för att kunna dölja och för lite för att se gravid ut. Nu längtar man efter en riktig mage. Vi får se hur mycket jag gnäller sen, när magen är jättestor och jag bara känner mig otymplig och tung... 23 juli: Wow! Idag reste sig två tjejer från sina platser på bussen för att erbjuda mig sittplats! Det kanske syns lite ändå! Pers reaktion när jag berättade om händelsen: "- Haha, den lilla pluttmagen?!" Fnys! Bebisfakta: Tjorven mäter nu 14-16 cm och väger knappt 110 g. Bebisen börjar nu utveckla ett fettlager som är viktigt för att kunna hålla dom inre organen på plats.
[ Vecka 17 ] 3 augusti: Idag åker vi till Sverige för semester i tre veckor. Det ska bli så roligt att träffa alla. Tänk all god mat vi ska äta – och godis! Mmmmm... 5 augusti: Myser och tar det lugnt hemma hos mamma och pappa. Efter en lång middag och allmänt snack ute på verandan på baksidan känner jag för första gången med säkerhet att Tjorven sparkar i magen. Jippi! Vilken lycka! Väntar nu på fler hälsningar från Tjorven. Bebisfakta: Tjorven är ca. 17 cm lång och väger ca. 135 g. Huvudet är ca. 4 cm i diameter och fötterna ca. 2 cm långa.
[ Vecka 18 ] 9 augusti: Efter en massa tittande och diskuterande och klämmande och kännande har vi idag köpt en barnvagn. En jättefin Emmaljunga DuoKombi i svart-grått. Jättefin. Nog kommer vår SVENSKA barnvagn bli uppmärksammad på gatorna i Montreal alltid... Tidsomställningen är tuffare än jag trodde för min del och jag kan inte riktigt komma in i någon rytm. Är konstant trött och gäspar oartigt mot alla jag träffar. Men jag tror att folk har förståelse för det också. En gör så gott en kan... 13 augusti: Illamåendet har varit väldigt frånvarande den senaste veckan, bortsett från några enstaka tillfällen. Det går inte att beskriva hur skönt det känns de stunder när allt bara är helt bekymmerslöst. Inget illamående, inget ont någonstans, känner mig förhållandevis lätt och smidig och Tjorven gör sig påmind genom lite ”fladder” i magen emellanåt. Ett tufft schema nu när vi är hemma med massor att hinna göra och många att hinna träffa suger musten ur mig. Jag känner att man är har hur mycket ork som helst. Men vem har sagt att det inte är påfrestande att vara gravid? Påfrestande eller ej, det är i alla fall jäkligt häftigt! Bebisfakta: Tjorven är 18 cm lång och väger 180 g. Bebisen övar nu sina reflexer. Det sparkar, griper och suger. En del barn blir inbitna tumsugare redan före födseln.
[ Vecka 19 ] 19 augusti: Idag var det dopdags. Elin döptes och Per och jag var gudföräldrar. En ära. Det var en jättefin och trevlig dag och intresseobjektet nummer 1 roade sig med att sova hela mottagningen sedan. 22 augusti: Jag äter som en häst. Vet inte om det beror på att det är så gott allting som jag äter här i Sverige eller om det är så att aptiten är så förhöjd. Den borde ju vara det när det står i böckerna att kroppen behöver 500 kcal extra om dagen för allt den producerar just nu. Konstaterar att Tjorven är lik sin mamma! Morgontrött! Fram till klockan 10.30-11.00 är det helt lugnt i magen, och sedan sätter buffandet igång igen... Bebisfakta: Tjorven är nu 20,5 cm lång och väger ca 250 g. Fram tills nu är alla foster lika stora men här efter växer de individuellt. Under denna femte månad kommer tänderna att utvecklas, även om det kommer att dröja närmare ett år innan de börjar synas. Nu finns det färdiga naglar på både händer och tår. Huden börjar täckas av en gråaktig fet "skyddskräm" så att den inte ska bli alltför rynkig i fostervattnet. Örat är välutvecklat och barnet börjar höra ljud utifrån. Barnet kan också knyta nävarna och boxas. Barnet kan också hosta. Dessutom mognar hjärnans celler vilket är förknippat med det medvetna tänkandet. [ Vecka 20 ] 23 augusti: Dag 20+0 = Halvtid!! Jag kan inte bestämma mig om jag ska säga ”Redan?!” eller ”Äntligen!” till att vi nu har klarat av halva tiden. Det har ju faktiskt gått ganska snabbt att ta sig hit, men ändå känns det lite deprimerande att tänka att det är lika mycket till kvar tills vi får se bebisen vår. 25 augusti: Dags för hemfärd igen. Ledsamt. Tre underbara, men ansträngande veckor har vi haft i Sverige. Vi har träffat syskon, Felix och Filip, föräldrar, Farmor och Farfar, Mormor, Peter, Stina och Elin, Micke och Ulrika som skall ha barn vilken dag som helst och många fler. Det är en konstig känsla att lämna alla bakom sig. I taxin hem från flygplatsen hade jag en konstig känsla i magen. Det kändes inte riktigt som att komma hem. Det är nog första gången jag känner så. Det känns lite fel att lämna alla nu vid en sån här tidpunkt. Alla är så glada och stolta. Har jag berättat att man blir lite extra känslosam när man är gravid? 27 augusti: Det efterlängtade ultraljudet! Per har tagit ledigt idag och vi var på sjukhuset strax efter sju på morgonen. Lilla hjärtat bultade på för fullt. Vi kunde konstatera att Tjorven har vuxit en del sedan sist. Allting ser jättefint ut på bebisen. Tjorven verkar ha allting h*n ska ha och njurar och diafragma och sånt fungerar. Vi blev självklart tillfrågade om vi ville veta könet men vi har bestämt oss för att inte ta reda på det. Per och jag skrattade, för det visade sig att även vid detta ultraljud valde Tjorven att inte samarbeta. Operatören ville till exempel titta på hjärnan, men Tjorven valde att ligga i en omöjlig position. När det sedan var dags att titta på händerna ville busfröt inte öppna dem hihi... Man inser ju att den här lilla människan i min mage redan har en egen karaktär. Efter lite mätningar kom hon fram till att beräknat datum är 13 januari. Alltså tre dagar senare än vi trott först. Detta innebär nu att mina veckor kommer att börja på söndagar istället för torsdagar. Ojojoj, hur ska jag kunna ställa om nu då?!
Klicka på bilderna för att se en förstoring Efter en lugn dag med flertalet fika-stopp för Pers och min del bestämde vi oss för att gå på bio. Apornas planet. Jag var lite osäker för hur Tjorven skulle reagera på ljudvolymen som är bedrövligt hög på biograferna idag, så jag lade min jeansjacka och Pers tröja över magen för att dämpa lite. Om det dämpade något vet jag inte, för det var ett himla sparkande i min mage. Fram emot slutet trodde jag nästan att Tjorven skulle komma ut genom bukväggen och jag lade handen på magen och fick för första gången känna två!! hårda sparkar i handen! Jag tog snabbt Pers hand och la på min mage och han fick också sig en spark i handen! Hurra! Nu har vi haft närkontakt med vår gullunge på allvar! Bebisfakta: Tjorven mäter nu 23 cm och väger över 3 hekto. Barnet har växt mycket snabbt hittills men det minskar i snabbhet nu.
[ Vecka 21 ]
30 augusti: Jag känner sparkar utanpå magen varje dag nu! Även om det är mysigt att känna sparkar
inuti magen, så är det ännu häftigare när man får dem i handen. Det känns
mer som om man tar på bebisen då. Jag är lite ledsen över att det inte började
kännas utanpå bara två dagar tidigare, så de där hemma kanske hade
kunnat känna också. Mycket kan jag förmedla via dator och telefon, men känslan
av en bebis som sparkar i handen går bara att uppleva ”live”.
2 september: Jag har fått sån hemsk foglossning de senaste dagarna. Vi får se om jag kan lyckas få det
att lugna ned sig litegrann eller om jag måste dras med det här hela tiden ut
nu. Aj aj aj...
5 september: Nu sparkar
det överallt i magen. Nedåt, uppåt, långt ut på sidorna... Det är en himla
fart där inne! När jag vaknar på nätterna kan jag känna hur det buffar lite
försynt i magen. Det är ju omöjligt att somna om då – jag ligger bara
vaken och njuter...
Bebisfakta: Tjorven är nu ca. 25 cm lång och väger ca. 400 g. Lungorna utvecklas nu. De är fyllda med fostervatten under
hela graviditeten fram tills barnet föds och vätskan pressas ut och ersätts
av luft. Tester i den här fasen av graviditeten har visat att fostret kan
skilja på sött och surt. Dom dricker dubbelt så fort om det är sött och
grimaserar illa om det är surt!
[ Vecka 22 ]
9 september: Jag såg
Tjorven sparka utanpå magen idag! Det är en himla kraft de har de små liven
ändå – och värre kommer det ju att bli! Det är härligt att se hur magen böljar
fram och tillbaka.
11 september: Jag har
anmält oss till en förlossningsförberedande kurs på CLSC’t (den
Kanadensiska motsvarigheten till Vårdcentralen) i höst. Tre
tisdagsträffar med start den 30 oktober gällande förlossning – smärtstillning,
ställningar och avslappning. Det kan vara bra att se vad de har för inställning
till sådant här och se vad det finns för alternativ och hur tillåtande de är
under förlossningen. Sedan ska vi gå på tre stycken föräldraförberedande
kurser som förbereder en lite på hur det är att bli förälder.
Bebisfakta: Tjorven är nu cirka 26 cm och väger cirka 450 g.
[ Vecka 23 ]
15 september: Vi var och köpte en byrå på IKEA. En byrå som kan tjänstgöra som ett skötbord
och senare förvaring för leksaker. Tänk vad skoj det är med shopping!
19 september:
Bebissparkarna har ändrat karaktär nu. Det är rejäla sparkar. Per sa att han
tyckte att sparkarna var mycket sötare förut, när man kände dem som en liten
putt på ett finger bara – nu lyfts hela handen när bebis sparkar. Sammandragningarna
har satt igång på allvar nu - livmodern håller på att öva sig inför förlossningen. Bebisfakta:
Tjorven är nu ca
27 cm lång och väger uppemot 5 hekto. Nu får barnet
svettkörtlar och man kan skönja hårvirveln uppe på huvudet. Barnet är
fortfarande ganska magert och skrynkligt men nu sätter tillväxten av
underhudsfett igång och barnet börjar gå upp ordentligt i vikt. Barnet ligger
ofta och suger på sin tumme.
[ Vecka 24 ] 20 september: Jag har fått en ny doktor. Min gamla har flyttat till Las Vegas av alla ställen... Den nya läkaren är en riktig raketdoktor. Han sa själv att det var extra hektiskt idag, men hans sköterska sa att han normalt var mycket snabb med sina patienter för han ville inte uppta deras tid... Hmmm... Intressant filosofi. Har man väl tagit sig till sjukhuset vill man ju ha så mycket tid som möjligt med doktorn. Åtminstone 5 minuter! Men han var trevlig och hade humor. Väldigt effektiv, han gjorde ju det som förväntades av honom. 24 september: Per och jag var och tränade tillsammans på gymet för första gången på länge. Jag måste erkänna att det var väldigt skönt att träna. Jag sov som en stock på natten sedan, för första gången på många månader. Det roliga är att Tjorven måste ha sovit som en stock h*n också för jag har nog aldrig varit med om att det har varit sånt liv i magen som det var dagen efter!
Bebisfakta: Tjorven lägger nu på sig ungefär 85 g i veckan, och väger
nu omkring 600 g och mäter cirka 30 cm.
Ögonfransar kan ses tydligt.
[ Vecka 25 ]
27 september: Idag hade Tjorven varit lite lugn på förmiddagen men när jag drack ett glas iskall
nyponsoppa så fick jag genast två irriterade buffar i magen! ”-Mamma, varför
häller du kall nyponsoppa i huvudet på mig? Sluta genast!!”
Bebisfakta: Tjorven mäter cirka 31 cm och väger cirka 650 g. Bebisen kan nu höra tydligt, så
man rekommenderas att prata mycket med sitt barn.
[ Vecka 26 ] 10 oktober: Tjorven har nu i fem dagars tid legat på tvärsen i magen. När det sparkade till höger så putade det ut ett litet huvud till vänster. Man undrar ju om det verkligen är bekvämt att ligga så?! Det verkar trångt... Men värre kommer det väl att bli ändå. Bebisfakta: Tjorven är cirka 32 cm lång och väger över 750 g. Fötterna mäter 5 cm. Barnet kan nu öppna och stänga ögonen. Barnet vyssjas till sömns av mammans rörelser och vaknar när mamman lägger sig.
[ Vecka 27 ] 13 oktober: Äntligen har vi flyttat ut datorbordet ur extrarummet. Nu ska Tjorven få ett eget rum. Inte för att Tjorven kommer att bo där från början, men det är skönt att ha ett rum där man kan placera alla barnprylar på ett ställe. Jag var med Anna-Lena och Petra på tvillingklubbens halvårliga loppmarknad. Jag köpte en batteridriven gunga – jättefin. 40 dollar (ca 250 kronor) betalade jag för den också, ett riktigt fynd. Nu ska jag sy en ny, fin dyna till den bara. Bebisfakta: Tjorven är nu 33 cm lång och väger ca. 900 g . Nu ökar vikten med cirka 200 gram i veckan och det börjar bli ganska trångt i livmodern för barnet. Många barn lägger sig därför tillrätta med huvudet neråt under denna sjunde månad. Huvudet är över 7 cm i diameter. Lungorna förbereds för att kunna andas luft och smaklökarna är nu så utvecklade att barnet kan känna skillnad på sött och surt. Bebisen har lärt sig känna igen sin mammas hjärtrytm.
[ Vecka 28 ] 18 oktober: Läkarbesök igen. Jag frågade doktorn om de någonsin mäter livmodern här och han skrattade och sa att det var lika tillförlitligt som att fråga gamla mormor om hon tycker att min mage är stor eller liten... Ja, det var hans åsikt, men han mätte för mitt nöjes skull och livmodern mätte 29 cm - helt normalt säger de som vet. 20 oktober: Tjorven sparkade pappa i ansiktet! Hihi! Härligt! Vi var på IKEA och köpte spjälsäng, skötbädd, byttor till skötbordet, badkar och lite sånt. Jätteskojigt att shoppa. 22 oktober: Jag kände Tjorven hicka för första gången. Det var när jag satt med handen på magen (som jag gör mest hela dagarna) som jag kände att det ryckte i magen, gulligt. Tjorven är verkligen en liten människa. Vi längtar så nu... 23 oktober: Träffade de förkylda tvillingarna igår och är nu dunderförkyld själv. Suck. Inte nog med att man är ynklig som det är ändå... Host host... Bebisfakta: Tjorven
är ca. 34 cm lång och väger ca 1 kg. Detta mått kan variera framöver då
alla barn är olika stora. Bebisen kan fortfarande snurra runt vilket gör att
magen kan variera mycket i form. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga.
Bebisen har nu goda chanser att klara sig utanför livmodern med hjälp av bla.
värme från en kuvös.
[ Vecka 29 ] 30 oktober: Tiden har verkligen runnit på snabbt de senaste veckorna (sedan v. 24-25 någonting). Helt otroligt nog så är vi i vecka 29 nu helt plötsligt. Vi var på den första förlossningsförberedande kursen idag. Det gav mig väl inget nytt rent teoretiskt men är nog bra för att förbereda sig mentalt. Vi såg tre förlossningsfilmer och övade lite andning och gympaövningar på matta. Precis som på den gamla goda tiden. Jösses säger jag bara...
Bebisfakta: Tjorven är ca. 35 cm lång och väger ca 1,4 kg och dom
fysiska proportionerna är som på ett nyfött barn.
[ Vecka 30 ] 1 november: Jag kan inte förstå att det är 10 veckor till Tjorven är beräknad att komma ut! Nu är det verklig nedräkning. 10 veckor är ju inte så jättelång tid! Tjorven verkar fortfarande ligga med huvudet uppåt, vilket stressar mig litegrann. 3 november: Per var ute och festade ikväll och jag passade på att pyssla med alla mina syprojekt. Jag har klippt till tyger, nålat och haft mig. Nu är det bara en symaskin som saknas... 4 november: Jag fick ett bak-ryck idag. Jag vet inte var de krafterna kom ifrån men kanske är det det här graviditets-pysslandet som har slagit mig. Bakade 41 thekakor, två limpor och massor med havreflarn. Men det var jobbigt måste jag erkänna...
Bebisfakta: Tjorven är 36
cm lång och väger cirka 1,2 kg. Huvudet är nästan 8 cm i diameter. Fötterna
nästan 6 cm långa.
[ Vecka 31 ] 8 november: Mycket tyder nu på att Tjorven faktiskt har vänt på sig i magen. Det känns inte som ett huvud uppe i mellangärdet längre. Det känns knotigare. Ja, det är nog en rumpa... Jag har helt plötsligt blivit mycket hungrigare de senaste dagarna, vilket kan bero på att det har blivit lite rymligare för magsäcken nu. Inte för att jag har kännt av att det skulle varit trångt innan, men... Vi fick hem en bilbarnstol till Tjorven idag. En Britax Rock-a-tot från Sverige som vi köpte av en arbetskamrat till Per. Det känns bra med en svensk stol. Varför vet jag inte, men man är ju patriotisk... 11 november: Jag fick den första sparken i revbenen idag när jag satt ned. Härligt. Visserligen var det bara en lös liten putt, vi får se om jag tycker att det är lika härligt om några veckor... Men jag känner hur Tjorven växer. Sparkarna kommer högre och högre upp och de blir hårdare och hårdare. 14 november: Sjunde läkarbesöket. Han skickade iväg mig att ta några blodprov på grund av min klåda jag har, men allting var bra så det är bara att dras med klådan i några veckor till. Sedan ska det förhoppningsvis försvinna av sig själv. Bebisfakta: Tjorven är nu ca 37 cm lång och ser nästan ut som ett litet nyfött barn, vikt ca 1,4 kilo. Ögonen är nu helt öppna och barnet ser ljus och mörker. Barnet reagerar olika på olika musikstycken och instrument.
[ Vecka 32 ] 15 november: Utgång. Niklas och Stina ska åka tillbaks till Sverige snart och de firades av. Jag börjar känna att orken inte är densamma som förut. Jag är ganska nöjd efter en stund på krogen. När sällskapet skulle bege sig till nattklubb så fick jag nog, ljudvolymen där kändes lite väl hög. Det surrar mycket förlossning i huvudet på oss båda nu. Jag känner mig rätt så redo men Per vill hinna läsa färdigt sin bok först! Så Tjorven, nu håller du dig där inne ett tag till! 21 november: Jag vill inte att den här graviditeten någonsin ska ta slut. Det är så mysigt att sitta med händerna på magen och känna alla sparkar och buffar. Man längtar, pysslar och handlar, räknar ned och funderar på vem det är som gömmer sig därinne. Just nu känns det som om jag skulle kunna ha det såhär för alltid. Jag sa till Per häromdagen att jag kommer att sakna min mage när Tjorven har kommit. Riktigt vemodigt kändes det. Men Per ansåg att det bara var något jag kände nu – det är ju lite svårt att föreställa sig att det kommer ut en efterlängtad liten bebis som man kan gosa med istället sedan. Men jag njuter av den tid som är nu – Det är härligt att vara gravid! Bebisfakta: Tjorven mäter nu totalt ca 39 cm och väger ca 1,5 kg.
[ Vecka 33 ] 25 november: Tjorven växer så det knakar. Det märks! När h*n bökar runt så gungar hela magen. Efter det att Tjorven stormat runt ett tag ikväll så råkade jag titta mig själv i spegeln och noterade att magen såg konstig ut. Jag var tvungen att gå och hämta måttbandet – och döm om min förvåning när jag insåg att magen hade vuxit 3 cm helt plötsligt! Det är helt klart så att bebisens läge avgör magens form och storlek. Än så länge inga stretchmarks på magen, men det är väl bara en tidsfråga... 27 november: Femte föräldrakursen. Stackars Per. Läraren är för bedrövligt tråkig att lyssna på. Ämnet för dagen var amning och de flesta blivande mammor hade lämnat sina karlar hemma denna dag. Det tror jag att Per önskade att jag också gjort... Bebisfakta: Tjorven är i princip helt klar förutom lungorna som behöver minst en veckas mognad till. Tjorven väger mellan 1,5 och 2 kg och mäter ca. 40 cm.
[ Vecka 34 ] 29 november: Läkarbesök igen. Vi frågade läkaren lite om förlossningen. Jag ville försäkra mig om att informationen vi fått på de förlossningsförberedande kurserna verkligen stämde med verkligheten på det sjukhuset vi ska föda. Och det gjorde de tyvärr... Ingen lustgas och ingen stand-up epidural. Jag snörpte lite på munnen och såg lite besviken ut över de svaren och doktorn replikerade direkt ”- Varför tar du inte ett SASflyg till Sverige och föder barn då? Jag kan skriva ett intyg att du är okej att flyga fortfarande!” Hmmm... Där har du ju en idé... Nädå, det kommer att bli bra det här, man måste ju få veta vad som gäller så man vet vad man ska ställa in sig på. Faktum är i alla fall att alternativen generellt sätt är lite fler i Sverige. 1 december: December?? Hjälp, nu är det ju nära! Bebisfakta: Tjorven är ca. 41 cm lång och väger mellan 1,7 ch 2,2 kg.
[ Vecka 35 ] 7 december: 12 pubs of christmas. Jag var med ut på pubrundan som nog blir min sista på lääänge. Det var trevligt, men tröttheten kommer ju smygandes såsmåningom. Per tog det ganska lugnt och åkte med mig hem när jag gav upp. Hej då festande, vi syns om ett antal månader (år?) igen... 8 december: Bakade julgodis tillsammans med Petra, Anna-Lena, Michele och Sylvette idag. Två stora magar i köket gjorde det lite trångt om utrymme... 10 december: Magfotografering!! Hjälp! Vi hade bokat tid hos en fotograf för att föreviga magen. Denna dag hade jag inte sett fram emot alls måste jag erkänna. Jag fick svassa omkring naken framför fotografen och sedan posera täckt med endast lite voiletyg. Jag kände mig inte särskilt bekväm... Sedan tog vi några bilder med Per och mig tillsammans och det var ju lite lättare. Men nu är det över och jag tror att vi kan få några fina bilder till minne. Jag sa till Per att efter det här så kommer förlossningen kännas som en barnlek ;-) Vi får se om jag står fast vid det även om några veckor... Jag tycker att det är fantastiskt att jag mår så bra! Jag har sett framför mig hur jag ska vagga fram och oja mig över ryggvärk och andra krämpor vid det här laget. Jag sover jättebra på nätterna, har inte ont i ryggen (förutom bäckenlederna ibland), har inga fötter som sparkar i mina revben, ingen halsbränna, är inte särskilt svullen och har inte gått upp extremt mycket i vikt, är inte så jättetrött och tycker inte att magen är särskilt mycket ivägen. Det är bara att vara tacksam och njuta – och det gör jag faktiskt. 11 december: Vi var på rundvisning på förlossningen. Avdelningen var väl som sjukhus brukar vara, inget märkvärdigt. Det ska nog gå bra att föda barn där också. Jag ser faktiskt fram emot det hela! Under rundvandringen fick vi ta en sväng in på prematuravdelningen också (avdelningen för för tidigt födda bebisar). Där låg bebisar i kuvöser. Små söta varelser låg där och snusade. Jag blev överväldigad av synen och helt tårögd. Tänk att vi ska få en sån liten goseplutt snart! 12 december: Var på läkarbesök idag igen. Kan inte säga annat än att vår doktor är en riktig galenpanna. Men han är kul och man får i alla fall skratta en del när man är där. Allting såg bra ut fortfarande och Tjorven verkar växa bra. Doktorn frågade om jag hade fått förvärkar eller något annat ovanligt. Han rättade sig sedan och sa att det är ju visserligen inte så lätt för mig att säga som förstagångsföderska. Men jag berättade att jag har börjat känna av lite molande värk i magen. Då sken han upp och sa ”Oh, really?!” och flinade mot mig... Inte kan väl jag förstå vad som menas med det. Inte är det dags än på ett tag... Med vetskapen om att jag faktiskt har börjat få förvärkar så blev nog både Per och jag lite uppstressade. Kanske mest jag. Jag som kännt mig så lugn börjar känna mig lite smått hispig. Ska jag föda barn snart? Är det nära? Jag som inbillat mig att jag kommer att vara gravid resten av livet. Nu står man verkligen inför någonting stort! Jag känner ingen rädsla inför förlossningen, men helt klart lite rampfeber och nervositet för att man inte vet vad som kommer att hända och när! Bebisfakta: Tjorven är nu 42
cm lång och väger mellan 1,9 och 2,5 kilo. Fosterrörelserna avtar eftersom det nu är
väldigt trångt i livmodern men också för att de flesta barn sjunker ner
i bäckenet och kilar fast huvudet där. Lungorna är nu oftast färdigutvecklade
och på sjukhusen gör man nu inget för att förhindra om förlossningen
startar.
[ Vecka 36 ] 13 december: Lucia. Vi var och tittade och lyssnade på luciatåget på Ericsson. Det var skojigt. Det var ju ett tag sedan man såg luciatåg faktiskt. Jag berättade för Anna-Lena också att jag börjat få förvärkar och hon flinade lika mycket hon också och sa att det kanske blir en bebis detta år istället! 14 december: Eftersom alla nu verkar tro att Tjorven kommer att titta ut innan det beräknade datumet så vågar jag inte göra annat än att ta det superlugnt. Jag läste att det föds väldigt många bebisar prematurt i december just på grund av all julstress. Det låter ju absurt och jag tänker minsann inte hamna i den fällan! Jag drömde förresten att vattnet mitt gick inatt. 30 dagar kvar idag! Bebisfakta: Tjorven är nu cirka 45 cm och väger cirka 2,5 kg. Barnets kropp börjar bli rundnätt.
[ Vecka 37 ] 20 december: Jag fick en rejäl chock i morse när jag ställde mig på vågen. Jag hade gått ned 5-6 kg på en vecka! Livrädd började jag fundera vad det kunde bero på. Visst har jag ätit sämre, men så illa är det inte. Min enda någorlunda vettiga teori var att jag har börjat sippra fostervatten utan att märka det och tänkte att nu blir det bebis! Jag tänkte ringa doktorn så snart han kommit till sjukhuset. Och om det var så att vattnet har gått så kommer de ju att sätta igång mig på fläcken. Det var mycket som surrade i mitt huvud och jag funderade på om vi hade allting klart för bebisens ankomst. ... Men för att kontrollera att det inte var vågen det var fel på så ställde sig Per på vågen – minus 8 kg där...och därmed var det avgjort. Det var ju fel på vågen – inte mig! Pust! Jag inser att hur mycket jag än förbereder mig materiellt och mentalt så kommer det att komma som en chock den dagen det väl är på riktigt ändå! Hjälp! 23 december: Min födelsedag avklarad och ingen bebis. Puh! 24 december: Julafton, och ingen bebis idag heller. Ännu mer puh! Nu har vi i alla fall klarat av det första delmålet. Per och jag hade en lugn jul på tu man hand... Tjorven fick massor med julklappar, och busungen är inte ens född ännu! Bebisfakta: Tjorvens längd är nu cirka 45-46 cm och h*n väger mellan 2,5 och 3 kg.
[ Vecka 38 ] 27 december: Läkarbesök. Doktorn kände på magen och berättade att han tror att Tjorven är en ganska liten bebis. Det är min gissning också då jag tycker att magen känns rätt så liten. Bara h*n inte är för liten bara så gör ju inte det någonting. Jag menar, Tjorven ska ju ut också... 29 december: Jag börjar känna av att jag är gravid nu. Jag har lite huggande smärta i ryggen, ilningar i livmodertappen, en hel del förvärkar och känner av ett tryck nedåt. Jag vill inte föda barn nu. Tjorven - du får vänta två dagar till!
Bebisfakta: Tjorven är ca. 46-48 cm lång och väger mellan 2,7 och 3,2 kg och den färdiga
moderkakan ca 650 gr. De flesta bebisar ligger nu med huvudet nedåt. Cirka 3-4
procent föds emellertid i säteställning med baken/benen först. Tjorven är
nu färdigt för att möta världen utanför. Vad som egentligen startar en förlossning
är dock fortfarande ett mysterium och endast 5% av alla bebisar föds på den
beräknade dagen.
[ Vecka 39 ] 30 december: Pust, idag känns det lugnare i kroppen igen. Det kanske bara är lugnet före stormen. Ska det bli nyårsafton ändå? Nä, jag tror på att Tjorven kommer på beräknat datum. Blivande morfar Leif tror stenhårt på den 21 januari, var han nu fått det ifrån. Vi får väl se vem som får rätt... Två veckor kvar idag! 31 december: Firade nyårsafton hemma hos Harry och Anna-Lena genom att smutta lite lågalkohol-champagne. Det var en skön skål av lättnad vid tolvslaget... 5 januari: Nu börjar tecknena på att det närmar sig dyka upp. Börjar bli illamående och Tjorven har lugnat ned sig i magen. Delar av slemproppen (visst låter det trevligt?!) gick idag. Per och jag var ute på en sista(?) middag på tu man hand idag, på länge i alla fall... Bebisfakta: Tjorven har nu vuxit och mäter 48 - 50 cm och väger drygt 3,3 kg. [ Vecka 40 ] 7 januari: Jaha, då var man inne på sista veckan. Det känns nästan lite vemodigt, även om jag längtar som en tok efter Tjorven. Jag är i alla fall inte trött på att vara gravid. Kanske är jag lite less på att bara ha tre par byxor att välja mellan, men annars så skulle jag kunna fortsätta med det här några veckor till. 8 januari: Vi var och hälsade på några vänner som fick en dotter för 8 dagar sedan. Vad liten hon var! En liten docka. Ska vi också få en sådan? Jag har fortfarande svårt att förstå att jag har en bebis i magen. 9 januari: Läkarbesök. Efter att ha undersökt mig säger doktorn att det säkerligen är en vecka kvar. Butiken är stängd fortfarande och han såg inga direkta tecken på att det skulle vara dags snart. Vi bokade in ett nytt besök om en vecka. 10 januari: Vi passar på att gå på NHL-hockey. Sista matchen på ett tag. Börjar vi få panik månne? 13 januari: Vaknar upp med värkar klockan 02.00 natten till den 13 januari - "dagen D". Nu ska vi äntligen få träffa Tjorven! Bebisfakta: Tjorven visade sig vara en hon, 3135 gram tung och 51 cm lång!
(Fotografierna är hämtade från Lennart Nilssons bok "Ett barn blir till")
|
