02.00 - Therese vaknar av molande rygg- och magvärk. Det är söndag den 13 januari. Precis den dagen då Tjorven är beräknad att titta ut!

02.20 - Första värken sätter in. Therese känner direkt att det är på allvar. Aj!

04.20 - Therese väcker mig. Lite sömnigt tittar jag upp och undrar vad det är frågan om. "- Jag har värkar" säger Therese lite finurligt. Jag tror knappt att det är sant. Äntligen! Det blir ett slut på det här. Eller slut förresten, det här är ju början på ett nytt liv...

04.33 - Jag klockar några värkar. De kommer med 6 minuters mellanrum och är ca. 50 sekunder långa. Vår strategi var att stanna hemma så länge som möjligt. Therese's största fasa var att komma in till sjukhuset och få reda på att hon är 1 cm öppen eller så. Annars är de generella riktlinjerna att man bör vara hemma tills att värkarna kommer med mindre än 5 minuters mellanrum, är minst 60 sekunder långa och att detta har pågått i minst två timmar.

06.00 - Värkarna är ganska jobbiga så vi kliver upp och Therese inser att hon har mindre smärta om hon sitter eller är uppe och går. Therese vankar fram och tillbaka i lägenheten. Än så länge är hon väldigt "normal" och hon kan fortfarande prata genom värkarna. För mig är det lite svårt att veta när hon har värkar och vi kommer överens om att hon säger till varje gång de börjar och slutar. 

07.00 - Vi äter lite frukost. 

13.00 - Det handlar ju om att få tiden att gå så vi åkte till affären för att handla lite förlossningsproviant. Jag hoppades att någon skulle fråga Therese om hur många veckor gravid hon var. Det hade varit så kul att få svara att värkarna har pågått i 12 timmar. 

14.00 - Vi slängde in pizzan vi köpte i ugnen och satte på en film. Det blev tecknade "Antz". Ursäkta att det inte blev någon recension på filmen denna gång...

14.45 - Värkarna kommer var 6:e minut och var 60 sekunder långa. Det är konstigt att det inte har hänt mer på 12 timmar.

15.00 - Det är mest jag som kollar på filmen. Therese trivs bättre med att koncentrera sig på värkarna. Hon blundar och andas igenom varje värk medan jag håller handen, stryker hennes hår och gör det jag kan för att hjälpa henne. Det är fascinerande hur ingenting vi planerat, såsom massage, olika positioner för smärtlindring och värmeflaskor, kom till nytta. Istället blev det bara rena, raka, råa värkar och djupa andetag. 

16.30 - Jag föreslog att vi skulle baka, hälsa på Harry och Anna eller lägga pussel. Men Therese var inte sugen på någonting. 

16.45 - Vi gick omkring lite i lägenheten. Vi provade en position där Therese hänger runt halsen på mig och vaggar fram och tillbaka. Resultat: Therese - Status Quo, Jag - ryggont. Värkarna var rätt starka nu och vi började fundera på att åka in. Jag började förbereda genom att göra mackor och gå igenom checklistan för att förvissa mig om att allt såsom tofflor, kuddar, kameror, mat och dryck kom med.

17.00 - Värkarna blir värre och värre. Vi kommer överens om att klocka några värkar till för att veta hur vi ligger till, och sedan åka in. 

17.49 - Värkarna kommer med 3-5 minuters mellanrum och är 70 sekunder långa. Vi kan i stort sett åka in men Therese har fått nytt mod och tycker att vi kan stanna hemma lite till. Hon verkar klara av värkarna lite bättre nu också. 

18.20 - Vi slumrar lite framför TV'n. Det är en film med Steve Martin - "Brudens far". Jag vet inte om ni har sett filmen men det är en komedi om en far som har mycket svårt att inse att hans dotter har blivit vuxen. Perfekt, tänker jag. Är det såhär man ska bli om man får en tjej?

18.30 - Therese äter en banan och lite nyponsoppa. Jag äter upp mackan jag bredde åt henne.

19.30 - Jag tittar på Therese när hon sitter i soffan. Jag kan inte se om hon har en värk, sover eller både och.

20.00 - Det känns som att värkarna har lugnat sig i styrka, men Therese är inte lika övertygad. Hon verkar i alla fall ta smärtan ganska bra. 

20.30 - Tro det eller ej, men vi tar en promenad. Det är kallt och motvind men jag lyckas släpa runt Therese i 45 minuter. Det går ganska sakta och ibland har Therese så ont så vi får stanna.

21.30 - Tillbaks i soffan igen. Jag känner mig taskig som kollar på TV, men vad ska man göra... Jag sitter i alla fall inte med en öl i ena handen och chipsskålen i den andra... De står båda på bordet...

21.47 - Värkarna kommer nu med 6 minuters mellanrum och är 60 sekunder långa.

23.00-00.20 - Vi lyckas slumra litegrann igen framför TV'n. Jag har ingen aning om vad som visades.  

01.15 - Therese börjar tycka att det är lite väl jobbigt och vill nu åka in till sjukhuset. Jag plockar ihop allting och går igenom checklistan en gång till. Mackorna som jag hade gjort för 10 timmar sedan plockades ur frysen.

01.49 - Vi påbörjar vår färd mot sjukhuset.

02.01 - Sladdar in vid huvudentrén. "- Pregnant woman coming through!" vrålar jag rakt ut i den öde natten. Jag sliter ut Therese och packningen och baxar in dem genom dörren. Nattvakten vaknar till lagom för att se hissdörrarna gå igen bakom oss. 

02.05 - Vi registrerar oss i receptionen och blir tilldelade ett förlossningsrum. Tjejen som skötte inskrivningen tittar storögt på Therese när jag förklarar att hon har haft värkar i 24 timmar. Jag tror att här i Canada är det mer vanligt att kvinnorna kommer in så fort värkarna har börjat för att bli fullpumpade med epidural. 90% av alla förstföderskor använder epidural. I Sverige är samma siffra 40%. Men där har man ju lustgas, vilket av någon anledning som ingen verkar veta, inte används här.

02.15 - Therese får byta om till den traditionella sjukhusrocken. Hon lägger sig i sängen och kopplas snabbt och vant upp med övervakningsutrustning, så kallad CTG, av syster Barbara (bilden). Man kan på en skärm se Tjorvens hjärtljud och livmoderns sammandragningar. Det viktiga i sammanhanget, och anledningen till att man övervakas, är att försäkra sig om att bebisens hjärtfrekvens återhämtar sig ordentligt efter varje sammandragning. Allt ser bra ut och trots 24 timmars extremt trångboende så verkar allt bra med Tjorven. 

02.30 - Syster Barbara ställer några standardfrågor till Therese. 

10.30 - Dr Ziegler kommer in igen. Vi berättar att Dr Caron har varit där precis. Ja ja, säger Dr Ziegler. "- Hon är förstagångsdoktor. Du borde ärligt talat ha fött nu efter såhär länge." Han undersöker igen och konstaterar att ingenting har hänt sedan han undersökte Therese sist. Han känner att Tjorvens huvud ligger lite snett och därför inte kommer ned ordentligt. Det är därför ingenting händer. Han vill nu sätta en epidural för att få livmodern att slappna av lite och ge Tjorven en chans att vrida huvudet rätt. Plötsligt noterar han också på Tjorvens hjärtmonitor att hjärtfrekvensen går ned och inte återhämtar sig efter undersökningen. Han blir uppstressad och ser till att Therese får syrgas för att ge Tjorven lite mer syre. Han ser också till att Therese får vätskedropp för att inte bli uttorkad (man får ju inte dricka på sjukhuset - bara tugga is). Nu är doktorn stressad och nu händer saker väldigt snabbt.

Här har ni dock min teori om vad som hände med Tjorvens hjärtfrekvens: Tjorven rörde på sig när hon kände att någon pillade henne på huvudet. Därför kom plattan som känner av Tjorvens hjärta i fel läge och läste därmed av fel frekvens. Jag hade sett det hända flera gånger tidigare och då hade sköterskorna lugnt ändrat läge på apparaten, så jag var faktiskt inte speciellt orolig.

11.00 - Anestesiologen - epiduralmannen - dyker upp och ägnar 20 minuter åt att koppla in en slang i Thereses rygg. Det blir ganska blodigt. I och med att Therese nu får epidural och inte kan kissa sätts en kateter. Hon får också värkstimulerande dropp, eftersom epiduralen har en tendens att sakta ned värkarbetet.

Lite ironiskt... Från en "naturlig" förlossning till ett äkta "vårdpaket" med slangar överallt på några minuter. Ja ja, bara Tjorven mår bra.

11.30 - Epiduralen börjar verka. Therese blir mer och mer kontaktbar och kan nästan prata genom värkarna.

11.50 - Dr Friedman kommer tillbaka. Han kollar lite på alla slangar och förklarar att han pratat med Dr Ziegler om att vi ska vänta lite och se vad som händer. Om det inte går framåt nu blir det aktuellt med kejsarsnitt.

12.45 - Dr Friedman och Dr Caron kommer in. Dr Caron undersöker Therese och finner att hon är fullt öppen och att huvudet har sjunkit ned. Wow! Det verkar som om epiduraltaktiken funkade och vi snart skulle få träffa vår efterlängtade Tjorv. Man drar ned lite på epiduralen för att Therese ska kunna krysta lättare. Nu är det bara att vänta en halvtimme. Sen är det krysta som gäller.

12.55 - Syster Fay har pratat med Dr Ziegler. Har har gett order om att pusha Therese. Han vill att hon ska föda så fort som möjligt. Det värkstimulerande droppet ökas på. Stackarn, han är nog fortfarande uppstressad från sist han var här... Vi väntar spänt på att få börja pusha.

13.10 - Dr Ziegler litar givetvis inte på Dr Caron och undersöker själv Therese och finner att hon är fullt öppen och huvudet har sjunkit ned. Therese får nu börja krysta för att få ned bebisen till öppningen,  och han säger till syster Fay att göra i ordning för förlossning om 20 minuter.

13.40 - Sängen är förberedd. Påhejad av Dr Ziegler, syster Fay och mig krystar Therese för livet!!!

Dr Ziegler - "Superman" - har det lugnt och skönt på jobbet...

13.48 - Tre krystvärkar senare och 3135 g bebis landar på Thereses mage. En riktig liten sötnos, och hon hälsar på oss med ett tjut. Sköterskan suger ur lite fostervatten ur luftvägarna på henne men i övrigt är hon pigg och kry och har fin färg. En tjej!!! Nu blir släkten glad!

Vilma tittar ääääntligen ut, strålande glad att få träffa sina föräldrar...

Per: "- Ska vi ta med den här hem alltså?"