|
|
|
 December 2001
[ November 25, 2001 ] Det känns som man bara går och väntar nu. Man väntar på 13:e Januari. Lite konstigt att det är en jul emellan bara. Och nyår. Man måste avverka det, men sedan är det ju grymt nära, kanske bra att jul och nyår kommer att tvinga en att tänka på annat. Vi går sådana där förberedelsekurser nu. De går nere på CLSC, Kanadensarnas vårdcentral. Har avslutat en förlossningsförberedande kurs på tre Tisdagar. En sådan där man får lära sig andas, och alla sitter och fnittrar. Tror det blir lättare att hålla sig för skratt när det är allvar... Har också hunnit med en diskussionsgruppskväll där man fick lufta och diskutera sina tankar om hur det blir EFTER förlossningen. Vilka problem som kommer uppstå, kanske framförallt i relationen mellan föräldrarna. Det är 17 grader ute idag. Tyvärr så regnar det också så det blir inga promenader. Vädret har verkligen varit upp och ner, det har snöat vid två tillfällen, men så kommer dagar som idag, med nästan sommarväder. Vi har köpt en webkamera, och installerat NetMeeting (gratisprogram), så om ni vill videokonferansa med oss så går det alldeles utmärkt. Då kan ni få se Therese mage i realtid!! 
23:12: Det snöar!!!
Idag är det Fars dag i Sverige. Det är också Remembrance day i Kanada. En dag till minne av alla de som slogs i andra världskriget. Inte bara de som dog, utan även de veteraner som fortfarande lever. På TV visas bara orkestrar som står ute bland folksamlingar och spelar Kanadensiska nationalsången. "Oh Canada, glorious and free, oh Canada, we stand on guard for thee". Ni ser, man lär sig! Det är en stor dag för Montreal idag, inte bara för att det är Remembrance day. Fotbollslaget (Amerikansk fotboll) Montreal Alouettes spelar ödesmatch. Det är semifinal i Eastern division mot Hamilton Tiger-Cats. Vinna eller försvinna. Inte många tror på Alouettes efter en bedrövlig avslutning av säsongen med 8 raka förluster efter att ha endast förlorat 1 av 10 matcher innan det. En säker plats i Grey Cup (finalen mellan ettorna i Eastern och Western division) blev plötsligt till en utskåpning varje match, och med buande publik. Klockan ett idag håller vi dock tummarna. För ett par dagar sedan var vi och såg Monsters Inc. Monsters Inc är en Disneyfilm som handlar om de spöken som alla barn någon gång sett under sängen eller i garderoben. Hemligheten är dock att spökena är mer rädda för oss än vi för dem. Och varför spökar de egentligen? Nog är det för att skrämma oss allt, men inte av den anledning ni tror. En mycket rolig film, tyvärr trodde jag och Therese att den skulle vara ännu roligare, så det blir tre Utvandrare av fem möjliga. Det har kommit till vår kännedom att vi sett en film vi glömt bort att rapportera om. Rat race är en tvättäkta kaoskomedi med skådespelare som Mr. Bean, Whoopie Goldberg och John Cleese. Med scener som flygande kossor, ett hjärta till en transplantation på villovägar och en omedveten imitation av Hitler vid heeelt fel tillfälle klassas filmen som tre Utvandrare av fem möjliga.
Per glömde visst skriva att den sista oktober också var Halloween här. Vi hade laddat upp med godis (ja, lite fanns det kvar till barnen när Per och jag hade ätit oss proppmätta) och efter middagstid så började det ringa på dörren. Utklädda barn, utrustade med kassar och sopsäckar sa lite slött "Trick or treat" och sträckte likt downtown-tiggarna fram sin påse för påfyllning av godis. De tackade ännu slöare och vände snabbt på klacken för att ringa på nästa dörr. Hmmmm... Var det allt?! frågade Per och jag oss. Inget bus? Ingen hemmaritad teckning? Inga "Happy Halloween-önskningar"? Utan bara ren girighet. Att hinna till så många hus som möjligt innan läggdags. Eller var det godissugna mamma och pappa som hade tvingat ut sina telningar denna regniga och blåsiga kväll? Annat var det förr, när en annan var liten... Utklädda till små söta påskkärringar gick man runt och knackade dörr och önskade glad påsk och delade ut små fina hemmagjorda konstverk med färgade hönsfjädrar på. För detta fick man lite smågodis och tackade artigt och neg och skuttade vidare för att hinna till nästa hus och sprida lite påskglädje även där. Jo, så var det! Eller?! Ja ja, dessa amerikanska traditioner. Jag proppade handväskan full med allt vad godis vi hade kvar och så åkte vi iväg på bio. Sedan satt vi i biomörkret och prasslade med kolapapper och proppade munnen full så att det smaskade i hela biosalongen! Happy Halloween!!
|