|
|
|
 Mars 2002
[ Januari 30, 2002 ] Ja, jösses! Har vi någonsin förr sagt att tiden bara rinner iväg och det känns som om man inte hinner med någonting? Det har aldrig varit så sant som nu. Nu har det kommit en liten Vilma in i våra liv och ingenting är sig längre likt. Dagarna går åt till att mata, tvätta bebiskläder, byta blöjor, vyssja och bara sitta och titta på underverket. Samtidigt får man lite panik när man inser hur snabbt tiden går och att vår lilla dotter som föddes igår, känns det som, redan är en och en halv vecka och växer och frodas. Utseendet förändras för var dag och nya ansiktsuttryck dyker upp hela tiden. Man försöker suga i sig så mycket som möjligt för den här tiden kommer inte tillbaka. Snyft... Vi såg på TV'n att Astrid Lindgren har avlidit. De visade ett litet reportage om vår kära författarinna och nämnde "Pippi Longstocking" som hennes mest kända bok. Den tecknade varianten av Pippi Långstrump visas förresten på TV här emellanåt - dubbat på franska förstås. Det var i alla fall härligt att se vilket intryck vår svenska sagotant har gett runtom i världen. 
Vi kan börja med att säga; Inga barn ännu!. Tjorven verkar trivas inne i magen. Det är väl varmt och gott där. Vi var på hockey i torsdags. Montreal Canadiens spelade mot New York Islanders. Det var en viktig match på så vis att Canadiens måste plocka lite poäng nu för att kunna gå till slutspel senare i vinter. Men vi hade inga stora förhoppningar eftersom de har spelat ruggigt dåligt sedan i början på december. Men tänk så fel vi fick. Våra hjältar spelade riktigt bra och vann med 4-0. Ikväll är det match igen, borta mot Toronto (det hade till och med Lena koll på) och dags för två nya poäng. Mats Sundin kommer inte att ha en chans mot Andreas Dackell. Vi har fått lite nya datorprylar levererade. Per har julafton på nytt (när en annan har längtat efter bebis så har Per gått och längtat efter sina datorprylar....). Ny processor, moderkort och RAM-minne ska få den gamla häcken att bli som ny. Men det visade sig lättare sagt än gjort att få ihop prylarna. Vi började någon gång igår kväll och 24 timmar senare har vi egentligen inte kommit särskilt långt. Men det går sakta men säkert framåt och vi har inte gett upp ännu. Vi har fortfarande en något strippad version av vår gamla dator kvar, och det är därför vi kommer åt internet just nu. Och det var tur det, annars hade vi fått panik. Nu hoppas vi bara att vi får allt att fungera innan Tjorven väljer att titta ut.
Igår var vi på fin restaurang. Per hade bokat bord på Le Flambard, en liten Fransk "Bring your own wine" restaurang i den Franska delen av Montreal, som kallas Le Plateau, eller Plattan som vi Stockholmare säger. Vi åt en fyra rätters middag, som började med en utomordentligt avvägd morotssoppa. Efter det kom förrätten, Therese hade valt en selleri sallad, och Per slog till med Sniglar i vitlök och smör. Mmmmmm... Therese huvudrätt bestod av den godaste lax i hummersås hon ätit, och Per avnjöt en filet mignon. Båda två bara smälte i munnen. Efterrätt (ja, vi orkade faktiskt) blev chokladmousse för Therese, och Crème Caramel till Per. En fantastisk måltid som vi får njuta av länge, det kan ju kanske ta ett tag till nästa tillfälle kommer... Innan vi fick smörja kråset var vi äntligen och besökte Montreals kändaste kyrka, Notre-Dame Basilica. En mäktig kyrka byggd på 1820-talet. Det är en Katolsk kyrka, men den är faktiskt byggd av en Protestant. Killen var tydligen så bra, och det kan vi intyga, att religion inte spelade någon roll i det sammanhanget. Celine Dion gifte sig i denna enormt stora kyrka, och om man inte förväntar sig så många gäster som henne till sitt bröllop, finns det ett lite mindre kapell i direkt anslutning.
Notre Dame Basilica i Gamla Montreal Vi kan också meddela att magen är kvar på Therese (på Per också). Rykten har gjort gällande att Therese födde igår natt, men vi kan dementera detta och klargöra att det var bara Anna-Lena som hade drömt. Men på bilderna nedan kan man ju förstå att rykten kan starta... 
Hur var det nu, vecka 40???
Jaha, så har 2001 passerat och 2002 tagit vid och på Tjorvfronten intet nytt. Alla ni som röstade för att Tjorven skulle titta ut 2001 - Ni förlorade! I väntan på Tjorven har vi varit och tittat på en till film. Boxarfilmen Ali var inte så bra som vi hade hoppats. Den skildrar Muhammad Ali's liv efter det att han blev tungviktsvärldsmästare för första gången 1964. Hans liv var ju en salig blandning av boxning, kvinnor, politik och religion, och precis så var filmen gjord. Det blev helt enkelt lite för rörigt för oss som inte var med på den tiden då Ali härjade. Den var dock rätt rolig, framför allt fnissade vi åt en perfekt återgivning av Don Kings frisyr... Mycket bra skådespelarinsatser, framför allt av Will Smith som Ali själv, hjälpte inte i en film där mycket hände "bara för att hända". Vi vill dock sticka ut hakan och påstå att om man hängde med i Ali-svängarna då det begav sig kan man säkert uppskatta nostalgitrippen och tycka att filmen är riktigt bra. Från denna unga publik får den dock bara 2 Utvandrare av 5 möjliga.
|
