|
|
|
 April 2002
[ Mars 29, 2002 ] Idag fyller Lena 50 år! Hipp hipp hurra!!! (Eller var det 40...hmmmm...) Stort grattis från Vilma, Therese och Per!!! 
Innan Vilma föddes berättade grabbarna på jobbet med ettåriga söner om hur det definitivt skulle bli med barn: Ingen sömn, uppe och vanka hela nätterna, skrik och panik. En kille flinade hånfullt åt mig när han hörde att jag skulle arrangera en skidresa på avdelningen ungefär när bebisen skulle vara 2 månader. "Vaddå, tror du inte det kommer funka?" frågade jag. "Ho ho, jag vill inte säga för mycket, du får se själv!" skrockade han. Jag trodde ju att det var ungefär så det skulle bli. Både jag och Therese var ju inställda på sömnlösa nätter, skrikande bebis och problem i största allmänhet. Och så kom Vilma. De första veckorna på jobbet kom folk ständigt och kollade hur mina ögon såg ut. Alltid lika missnöjda när de såg att jag fick tillräckligt med sömn. Fasen, Vilma har ju aldrig vaknat mer än två gånger per natt, och hon somnar alltid om direkt. Nuförtiden sover hon hela natten. Och skidresan gick kanon. Min chef var med med sina två tjejer, 2.5 och 4 år gamla. Den lilla var som förtrollad av Vilma, och skulle alltid ta hand om henne. Grabbarna på jobbet har satt flinen i halsen och pratar nu om hur illa det kommer bli när vi skaffar nummer två... Men hon är för underbar Vilma. Man kan stå och titta på henne i evigheter. Hon är speciellt söt när hon sover, som alla barn (eftersom de är tysta då...). Hon ler hela tiden nu också, man behöver bara sticka fram huvudet så flinar hon. Jag lovar att lägga ut lite nya videosnuttar så fort jag får tid, så får ni se ett solsken! Vi experimenterade lite ikväll, hon fick lägga sig 8 istället för 9.30 som tidigare. Hon somnade av sig själv i sängen, förutom att man fick plugga i ljuddämparen några gånger. Det är kul att man lärt sig hur hon gnäller. Man kan skilja på om hon är hungrig, trött eller förbannad. Är hon hungrig eller förbannad är det ingen idé att lägga henne, då måste hon matas eller lugnas. Sedan när hon blir trött klarar hon att somna själv. Hursomhelst, vi får se när hon vaknar nu, när hon fick lägga sig tidigare. Kanske blir det nattmål inatt.
7 veckor och 2 dagar! Så gammal är Vilma nu. Så länge är det sedan hela vår lilla värld vändes upp och ned. Och den är nog fortfarande lite på sniskan. Det lilla hjälplösa knytet har nu blivit en lång och ståtlig ung dam på 59 cm med en röst som tydligt kan göra sig hörd om det behövs. Det är så härligt att se hur hon utvecklas men det är svårt att hänga med i svängarna. Redan har vi börjat stressa upp oss över det faktum att vår lilla tjej ska växa upp och bli en stor liten tjej som ska stå på egna ben... Mormor Lena kom och hälsade på i mitten av februari. Det var väldigt skojigt. Det var nog semester för oss alla, utom för mormor. Det var skönt med ett extra par armar. Ett extra par armar som diskade, lagade mat, tvättade och bytte blöjor. Kvar för oss att göra var i stort sett bara att byta kanal på TV'n, puffa till soffkuddarna så man ligger bekvämt och så förstås äta själv också. Det var ju inte riktigt meningen att det skulle bli så, men hur stoppar man en rastlös mormor?! Men lite skoj hann vi med också. Vi gjorde bland annat en utflykt till Mont Tremblant där mormor Lena och jag åkte skidor medan Per och Vilma gjorde byn. Vi åkte några timmar innan vi gjorde paus för amning och sedan tog vi några åk till. Det var första gången jag var ifrån Vilma mer än 10 minuter och jag måste erkänna att det kändes konstigt när vi skiljdes åt. Jag antar att det betyder att det var på tiden... Men nu är Vilma och jag alldeles ensamma igen. Pappa har åkt till New York för att jobba några dagar. Det firade vi med att sova hela natten igenom för första gången. Och inte nog med det - när Vilma ätit frukost klockan 6 så somnade vi om och sov till 10!!! Det är skönt att ha en dotter som är lika morgontrött som jag... Per undrade hur det kom sig att Vilma sov så gott i natt när han var borta!!! Till det säger vi bara: "- Försök sova ostört intill ett sågverk så vet du!"
|