|
|
|
 September
[ Augusti 31, 2000 ] Oj oj oj! Har jag tagit mig vatten över huvudet? Sitter här med allt jobb framför mig. Jag hade visst glömt bort hur mycket det är att lära sig när man pluggar! Vet inte riktigt vilken ände jag ska börja. Jag tänker dessutom på franskakursen som jag anmält mig till nu i höst... Hjälp! Det trodde jag skulle bli rätt så enkelt - ända tills jag skrev det där diagnostiska provet härom dagen och insåg att jag inte kunde många ord på franska... Suck! Hihi, jag skrattar lite generat för mig själv när jag tänker på att jag dessutom planerade att läsa 10 p. företagsekonomi parallellt med allt detta... Per lyckades dock få mig på andra tankar, och det är jag just nu väldigt glad över. Ha ha! Det är lätt att bli överambitiös, och har man dessutom spenderat sina senaste fem månader på "sofflocket" så får man väl inte ha för höga tankar om sig själv... ;-) Jaja, det är väl bara att hugga in och börja i någon ände! På återseende!
Oj! Så fort tiden går. Det har redan gått en vecka sedan jag uppdaterade dagboken. Det är bara det att det händer så mycket här borta just nu. Så, var ska jag börja? Jag börjar med gårdagen! Vi var på konsert! Äntligen! Jag vet inte hur många månader jag väntat på "Live". Varje dag har jag sneglat på biljetterna som legat här vid datorn...och igår var det dags. Vilket ös! Verkligen jättebra. Vilken fantastisk grupp på att framträda live. Det enda negativa med konserten var att det var en dubbelkonsert - Counting Crows inledde med ett i mitt tycke vagt framträdande. De flesta i publiken var där för att se Live, så stämningen var inte heller på topp under den delen av konserten. Jublet steg till maximum när Ed Kowalczyk och hans kollegor intog scenen. Sedan blev det bara bättre och bättre. Underbart helt enkelt! Vad mer...? Jo! Per och jag firade ettårig bröllopsdag i måndags (28 aug). Det firade vi på det romantiska hotellet Manoir Rouville-Campbell i Mont-Saint-Hilaire. Ett gammalt, mycket vackert hus precis vid kanten av Richelieu River. Här vandrade vi omkring i den engelska trädgården, pausade på bryggan och inte minst - åt en fantastisk femrätters middag för att sedan avsluta kvällen i baren, jag med ett glas vin och Per med en whiskey och en cigarr. Vi stannade över natten och avnjöt en sen frukost innan vi återvände till verkligheten igen... Jo, sen har jag ju börjat skolan igen. Jag ska ju läsa en IT-utbildning på distans från Sverige (högskolan i Karlskrona/Ronneby). Såhär i början har det därför varit mycket administrativt arbete vid datorn, vilket har gjort att hemsidan har glömts bort lite... Men det ska bli jättekul att sätta sig i "skolbänken" igen. Allt känns jättespännande. Jag inleder med tre kurser den här terminen; Grundläggande IT, JAVA-programmering samt företagsekonomi - "företag och marknad". Lite nytt... Jo men! Sen har ju Per spelat sista matchen i den gul-blåa fotbollslandslagströjan för i år. Sverige bjöd inte på något vidare motstånd i år och kom sist i fyrnationsturneringen. Positivt för Per var dock att han faktiskt kunde gå dagen efter denna match...till skillnad från den första matchen han spelade... Kanske har lilla gubben blivit lite mer vältränad sedan sist? ;-)
Äntligen ensamma igen! Ha ha ha! Nä, så illa är det inte. Det har varit två jätteroliga veckor. Det har varit väldigt intensivt bara. Men det måste det ju bli... Alla vet väl hur man flänger runt på semestern för att hinna se allt som "man måste se". Jocke och Susanne har hunnit med mycket måste jag säga. De har väl tvingats prioritera lite men har enligt min uppfattning lyckats hinna med "Montreal i ett nötskal". Har anmält oss till franskakurs nu (äntligen...) - på Ericsson. Var iväg och skrev ett diagnostiskt test inför kursen så att de kan avgöra vilken grupp man ska hamna i. Nybörjare eller expert...eller mitt emellan. Trodde att jag i alla fall kunde lite franska...blev helt nedslagen när jag inte förstod någonting under testet. Helt fel uppladdning inför kursstarten om någon vecka... Åkte hem för att pigga upp mig med en videofilm; Man on the Moon med Jim Carrey kunde ju inte vara annat än skoj. Tyvärr var den inget vidare... Vi ger den en utvandrare av fem möjliga på grund av den relativt roliga (om man gillar Jim Carrey-humor) början. Resten av filmen var trög och svårförståelig och inte alls rolig. Så kan det gå...
Två veckor har gått och Jocke och Susanne åker hem idag. Här är deras alldeles egna berättelse om tiden här:
Som skrivet, nu har vi varit här i två veckor och fått en mängd nya upplevelser och
händelser att minnas. Allt från att ha sett valar i norr till att ha fått in bisonox- och
wapitihuvuden i bilen. Vi har även shoppat i de förvånat stora och många köpcentrumena,
klättrat upp på det lokala berget och besökt många av de underbara restaurangerna. Båda vi
köpt in-lines och dessa invigdes på den berömda Formel 1 banan i 30 graders värme, det blev
både svettigt och kul. Sammanfattningsvis har den här resan varit jättekul och även om
semestrar har en tendens att alltid gå snabbt, så är det otroligt svårt att inse att våra
två veckor i Kanada redan förflutigt.
Vi har oxå varit på bio och sett på fantasia 2000 i IMAX format, och på Romeo must die på
video (som kommer på bio i oktober till lilla Sverige). Inlines har varit väldigt kul att
åka här i Canada då det har funnits oändligt många ställen att åka på. vi har varit i
olympic stadium och tittat på utsikten (man såg väldigt långt) och 20 mil bortom Quebec och
tittat på valar från en gummibåt (om ni vill se korten får ni avtala tid med susanne). Allt
som allt har detta varit en semester med riktig storstadskänsla, man har fått känna på det
mesta av vad montreal har att ge (dock inga jeans-brallor) tex, restauranger, nattclubbar,
shopping (jag har varit tokig i det), nöjesparker, allt och åter allt. slutligen ett stort tack
till Per och Therese som tog hand om oss och tog oss dit vi ville komma.
Idag kommer Jocke och Susanne (Per's bror och hans flickvän). Två veckor ska de vara här och röja ;) . Jag har en känsla av att stans night-clubs inte kommer att gå orörda... Men nu ska vi turista igen!!! Det finns ju vissa saker man måste uppleva när man kommer till stan. Frukost på Eggspectations, crepes i gamla hamnen, Winston Churchill på torsdagar, Mont Royal med dess utkik, Olympic Stadium och Olympic Tower, några varv med bil på Formel 1-banan, Montreals underjordiska "stad" och mycket mer...
Vi var på bio igår och såg en alldeles ny film - Coyote Ugly. Filmen handlade om ett gäng tjejer på en bar, tror jag...eller vad handlade den egentligen om?! Nä, inte var det mycket underhållning där. Dålig story, eller rättare sagt ingen story, dåligt filmad, dåligt klippt. Ryktena sa att det var en riktig grabbfilm pga av de lättklädda tjejerna, men jag vete sjutton om ens de var någonting att hänga i julgranen... Per och Therese filmkritik AB ger filmen en överkryssad utvandrare av fem möjliga.
Hemma igen i det varma, soliga och galna landet i väst. Jag hade sällskap på planet med två stycken våtmarksprofessorer från Polen och från Österrike, som skulle till Quebec City på en kongress. Intressanta typer... De sade mig att säkert halva planet bestod av människor som skulle på den kongressen, varpå jag började kolla mig runt. Jag kunde tämligen lätt identifiera vilka människor som skulle dit - helskägg och/eller flintskalliga med rutig flanellskjorta eller stickad pullover och skinnsandaler... Hemma bjöds på god middag i form av musselsoppa á la Per samt några glas vin, varpå man skulle sova gott... Trodde jag... Om det inte vore för våra grannar - studenterna - som hade fest. Brutal fest! De hade slagit läger på vår asfalterade innergård (som vi alla delar) och festade för fulla muggar. Stereon på högsta volym... Att det festas och spelas musik ganska ljudligt gör i och för sig ingenting tycker jag. Det är bara trevligt att ha lite liv och rörelse i kvarteret. Men sedan vaknar både Per och jag abrupt mitt i natten, kollar in klockan - kvart över tre - och konstaterar att gänget sysslar med någon slags kollektivt karaoke-ylande till gamla 70-tals hits. Håller de fortfarande på med samma volym? säger vi och tittar på varandra och konstaterar sedan att låten de "sjunger" med till är ingen mindre än Blue Swede's "Hooked on a feeling"! Ni vet, Hoogachaka hoogachaka... Nu undrar vi båda om vi faktiskt vaknade för att vårt undermedvetna noterade att någonting var "galet". "De kommer inte att orka hålla på så mycket längre till" säger Per och vi lyckas återigen somna om. Jag vaknade dock till vid fem-tiden för att konstatera att de var "still going strong", dock i något mindre skala. Nu på morgonen tittar jag ut på vår asfalterade innergård och skrattar - tallrikar och matrester står kvar på bordet och inne i huset ligger ett gäng utslagna ungdomar som kommer att ha mycket ont i huvudet när de väl vaknar...
|