|
|
|
 Oktober 2001
[ September 29, 2001 ] Jag och Therese har länge undrat varför det är så långa köer, och så få kassor öppna i livsmedelsaffärerna på helger, och då framförallt på Söndagar. Idag fick vi svaret i morgontidningen Montreal Gazette. En lustigkurre som heter Josh Freed skriver krönika på Lördagar, och han tar ofta på ett ironiskt sätt upp sådana där saker som irriterar många, som de fruktansvärt dåliga vägarna i Montreal eller varför man behöver en "språk-polis" i Quebec. Idag handlade det alltså om de långa köerna på Söndagarna. Tydligen så förhåller det sig så, att i början på 90-talet var det några politiker i provinsen Quebec som ville följa efter USA och resten av Kanada, och göra Söndagen till en shoppar-dag. Man ville öppna upp reglerna så att affärer kunde ha öppet på Söndagar, och uppmuntra folk att gå ut och handla. Detta låter ju bra, men Quebecs många Depanneurer, mest att likna vid dagens 7-11 i Sverige, protesterade, och ansåg att de skulle förlora pengar på detta. Dessa hade ju sina mest lukrativa timmar på kvällarna och Söndagarna, när de stora affärerna hade stängt. Quebec, en provins som älskar att reglera, höll med, och byråkraterna slog sina kloka (?) huvuden ihop för att gå Depanneurerna till mötes. Det man kom fram till håller hög klass: Man skulle helt enkelt förbjuda fler än fyra öppna kassor efter klockan fem på helgerna! På så sätt kan inte de stora affärerna vinna alltför mycket på de extra öppettiderna. Både logiskt och genialt! De långa köerna vi förbannat oss över är alltså inte affärernas fel, utan lagens. De FÅR inte ha kortare köer. Josh Freed ironiserar självklart över detta faktum, och föreslår till och med nya idéer för hur man kan utjämna konkurrensen:
Jag har sagt det förr, och säger det igen: När det är väder i Montreal är det verkligen väder. Nu har det regnat ett drygt dygn. Det började som lite duggregn igår kväll, blev tyngre och tyngre, och höll på hela natten. På morgonen dagen efter var det lite lättare, men det fortsatte hela dagen. Jag antar att Montrealarna får igen för de 35-40 dagar utan en droppe regn de hade i somras. Varmt blev det igen i alla fall. Efter en liten dipp i början på September blev det tydligen sommar igen, och det har varit runt 25 grader på dagarna. Riktigt mysigt, och man längtar nästan till nästa sommar igen...fast först ska vi igenom 4 månaders meterdjup snö... Vi var på travbanan i Montreal i Lördags. Montreal Hippodrome. Det var storlopp, "Le Trot Mondial", eller "World Championship". Vi hade hoppats få se ett par Svenska hästar, men varken Victory Tilly eller Igor Brick svarade ja på den inbjudan de fått. Istället blev det favoritseger för Varenne, en italiensk kanonhäst som vunnit alla möjliga tävlingar genom åren, bland annat Elitloppet på Solvalla i våras. 30 miljoner Canadadollar, eller dryga 200 miljoner Svenska kronor hade den sprungit in innan detta lopp, och kunde nu lägga till ytterligare 500.000 dollar.
En vecka framför TV'n har förflutit. Det har inte gått många minuter utan att man har tänkt på katastrofen i New York och alla absurditeter som har följt i dess spår. Efter bara en dag så satt föräldrarna till ett av offren i World Trade Center-katastrofen i TV och log medan de blev utfrågade om sin son. Therese och jag bara tittade på varandra och undrade hur både de och programmakarna kunde vara så osmakliga att man sticker mikrofonen under näsan mitt i det som borde vara ett sorgearbete. Så hade det väl aldrig gått till i SVerige? Men sedan såg vi fler och fler liknande intervjuer, där anhöriga framträdde i TV, till en början alltför oberörda av de senaste dagarnas händelser men många brast också ut i gråt. Det tog ett tag innan vi kom på att det här kanske är ett av Amerikanernas sätt att bearbeta sin sorg - en slags hyllning till de omkomna - att helst med tillbakatryckt gråt sitta i TV och berätta om de nyss avlidna. Det är flera saker vi har reagerat på. Uppenbarligen lite av en kulturkrock för vår del. Till exempel så var man noga med att namnge den person av "högst rang" som omkom i World Trade Center, precis som om hans liv skulle vara mer värt än någon annans, eller?! Det som ligger bakom sådana uttalanden är kanske det som vi kallar "idol-mentaliteten", där idrottsstjärnor ständigt höjs till skyarna och definitivt är värda mer än andra. Det finns många spekulationer om vad som kommer att hända nu. Att det blir någon form av krig verkar oundvikligt. Ledningen i USA har ju tydligt deklarerat att terrorismen skall utrotas, men att det kommer att ta lång tid. Men kanske var händelsen i New York och Washington tillräckligt osmaklig och barbarisk för att även gamla terroristländer i denna stund ska ställa sig bredvid USA och få ett slut på det abstrakta världskrig som har pågått i flera år. Och kanske, kanske, när vi ser slutet på den här historien kan västerlänningar och muslimer och kanske till och med judar leva tillsammans i fred. Så lyder i alla fall Pers hobbyanalys... Livet har i alla fall börjat återgå till det "normala". Som en bekräftelse på det så var vi nyligen på IKEA och införskaffade en byrå som till en början kan agera skötbord åt vår lilla tjorving, för att sedan användas till att förvara leksaker i. Nu är det bara resten kvar...
En tragedi har idag inträffat bara åtta timmar med bil från där vi bor. I tryggheten i Montreal sitter vi, med planer i färskt minne att ett besök i The Big Apple, New York, var ett måste innan vi flyttar hem från Kanada. Vi har en bekant som bor på Long Island (Greg, finns på diverse skidfoton i vårt fotoalbum) som ligger strax utanför New York. Ni vet väl alla vid det här laget vad som hänt. Kapade flygplan har idag störtat in i bland annat World Trade Center och Pentagon i vad som uppenbarligen är en terroristattack. Tusentals människor har förmodligen dött, de flesta när tvillingtornen som utgör WTC rasade in och jämnades med marken. Uppgifter att uppemot 200 brandmän saknas sedan byggnaderna kollapsade känns som en liten siffra i sammanhanget. Kanske ser vi idag starten på vad som kommer refereras till som Tredje Världskriget i historie böckerna. På radio och TV här i Nordamerika restes redan timmar efter dåden krav på kraftiga vedergällnigar. En del tyckte inte ens att det var speciellt viktigt att man var helt säker på att man slog till mot rätt måltavla, utan kraftfullt agerande var det enda som räknades. Många tycker att krigstillstånd nu råder. Även här i Kanada har man påverkats stort. Flera regeringsmedlemmar har förts till säkra tillhåll. Potentiella mål för turistattacker som CN Tower i Toronto utrymdes strax efter nyheterna från USA blev kända. Många av mina kollegor på Ericsson har bekanta i USA, och många Kanadensare befinner sig på resande fot i landet. Sannerligen en tragedi, och vi kan bara ge våra sympatier till offren och deras familjer.
Ja må han leva, ja må han leva... Idag fyller Snabelsson 27. Stormsteg mot 30-årskrisen... Vi hämtade ut nya bilen idag. Nu är det den som ska förgylla vår vardag. Therese flippade ur direkt och ville ut och åka bil det första hon gjorde. IKEA blev destinationen, och 1600 kr minus blev det på kontot... Men det är hon värd den lilla gullungen med magen. Det går ju inte säga nej till en gravid kvinna... Om inte annat så vågar man ju inte... Till helgen blir det tydligen kräftskiva igen. Våra bekantskaper Fredrik och Laleh ville ha sällskap av några Svenskar. Laleh har Persiskt påbrå, så de flesta inbjudna är annars Persier. Kan bli kul att se dem äta kräftor. Jag antar att de bjöd oss som instruktörer...
Vi har köpt ny bil! Inte en lika fin (och dyr) bil som förut, utan här kom Ekonomiska Erik fram. En Ford Escort kombi (jajamensan!) av årsmodell -98. Vi satsade på att köpa en billigare bil, som vi kan sälja innan vi åker hem till Svedala. En ful grön Ford blev det, men väldigt fräsch. Nunnorna som hade den innan har tagit väl hand om den. Ja, ni läste rätt, det är Guds Bil vi köpt. Den var leasad innan av ett gäng nunnor, så nu har vi en del att leva upp till, att leda oss själva in på "rätt väg" så att säga. Undrar om det var ett tecken att vi körde vilse när vi provkörde bilen... Per ska bli filmstjärna! Han har definitivt tagit sig vatten över huvudet. Genom Svenska klubben i Montreal har vi fått höra att de söker Svenska statister till en fransk film med Gerard Depardieu. De söker många, så det är väl risk att Per får plats. Men det har stigit honom åt huvudet, han svassar omkring i badrummet och ska fixa håret hela tiden, och övar poser och tal inför det stundande Oscarspriset. Vi får bara hoppas att han inte säger upp sig för att "satsa på filmen på heltid"...
|