|
|
|
 November
[ Oktober 25, 2000 ] Trötthet och vitaminer! Utan att veta med säkerhet så skulle jag vilja klassa mig själv som en av världens tröttaste människor... Jag är trött mest hela tiden. Och det verkar inte spela någon roll när jag går och lägger mig och när jag går upp. 5, 8 eller 11 timmars sömn gör ingen skillnad. Och jag är lika trött på morgonen som på kvällen. Och såhär års är det till och med värre - för då går jag omkring och gäspar hela dagarna. Ibland får jag sitta och kämpa för att hålla ögonlocken upphissade. Helt hopplöst... Tack och lov så har jag läst någonstans (var, har jag dock ingen aning om) att kvinnor är "tröttare" än män och har ett större sömnbehov, vilket jag kastar tillbaka när Per kommer med sina gliringar. Mornar är nog värst, om jag tänker efter. Jag hör väckarklockan gå igång, men jag förmår inte röra på mig. Det är en mycket låååååång process som föregår mitt totala uppvaknande och såsmåningom uppstigande. Bara en gång tidigare i min livstid kan jag minna mig att jag varit pigg när väckarklockan gått igång på morgonen - det var när jag drack bidrottningsgelé för några år sedan! Per pratar än idag om när jag skuttade ur sängen tidiga helgmornar för att dammsuga lägenheten... *skratt* ...det tror jag det... Och med vår allsidiga kost (pasta, pasta och pasta) så tänkte vi nu att vi kanske behöver lite tillskott av vitaminer och mineraler. Så därför har jag återigen börjat dricka bidrottningsgelé på daglig basis (eller rättare sagt en blandning av diverse naturpreparat såsom ginseng och echinacea) - och lik förbaskat *skratt* Så sa det "pling" när väckarklockan ringde i morse och jag var vaken! Hmmmm... kan det vara något i den där bidrottningsgelén som jag totalt avsaknar? Argh! Vår Internetuppkoppling fungerar inte! Inte igår - inte idag. Snacka om att man blir stressad när man inte kan nå sin information på det "lätta" sättet över Internet. Min första tanke, när jag insåg att det inte gick att koppla upp sig, var att jag måste maila till supporten... Eller... Nä... Det går ju visst inte! Haha, allting ska mailas nuförtiden - all mänsklig kontakt undanbedes! *skratt* Läskigt. Men jag fick tag på supporten telefonledes och nu får vi väl se om det kan fixa till sig. Och eftersom jag lyckas publicera det här nu, så har uppkopplingen börjat fungera nu igen...efter mycket tjafs med operatören Bell, men det är en annan historia... Usch, Per ska åka till Taiwan. I morgon! Han blir borta i två veckor någonting, men det är klart - allting beror ju på hur det går med installationen där borta... Avundsjuk! För två veckor sedan packade jag ur våra sommarkläder ur garderoben för att lägga ned dem i källaren, när jag smärtsamt kom på att Per faktiskt skulle få använda dem snart igen... 30-32°, "low-temperaturer" på 24° - usch va läbbigt ;-) Varför följer inte jag med? Ja, vi har pratat om det, fram och tillbaka många gånger. Vi enades om att det kanske är bättre spenderade pengar att åka på en semester istället. Det kommer att bli mycket jobb för Pers del och således säkert många ensamma timmar på hotellrummet för min del. Dessutom missar jag en tenta... Ja, vi bestämde oss för att åka någonstans tillsammans i vinter istället - en skidresa till Klippiga bergen, kanske.
Hahaha! Montrealarna slår verkligen alla rekord! Idag satt jag och pluggade på bokhandeln Chapters (fungerar som ett bibliotek). Det är alltid jättemycket folk där och man får köa för att få tag på ett bord. När jag sitter i godan ro och läser vid ett bord så kommer en man i fyrtio-års åldern fram och frågar om han får slå sig ned vid mitt lilla bord. Redan där är det ju så osvenskt det kan vara...men här gör man så. Efter en stund börjar han prata med mig och fråga vad jag läser för något osv... Jag svarar lite ointresserat och dyker ned i böckerna igen. Efter ytterligare en stund börjar han berätta om att han har läst en bok om reflexologi (eller vad det nu heter) och vill praktisera lite på mig. Så han sliter tag i min hand och börjar dra i mina fingrar! Hahaha... Lite chockad tittar jag på honom och dyker ned i mina böcker igen. Då var det dags för nästa övning - det fanns några punkter på låret (!) som man skulle klämma på för att bli avslappnad i benet! Och när han sen skulle klämma på min rygg så blev jag "lite smått" förbannad! Hahaha...ge sig på en vilt främmande människa sådär och tro att det ska gå hem! Tilläggas bör att han tog sin bok och gick och satte sig någon annan stans sedan *skratt*
Ikväll trotsade vi hockeyn och gick på bio i stället. Såg "Meet the parents" med Robert de Niro och Ben Stiller. En komedi som har fått väldigt bra betyg vad jag har förstått. Filmen handlar om hur det kan vara att träffa sin tilltänktes föräldrar för första gången, och jag tror att de flesta kan känna igen sig i en del obekväma situationer som kan inträffa. Filmen är väl inte värd, tycker vi, de extremt höga betygen, men får godkänt - tre utvandrare av fem möjliga.
Igår var vi till USA över dagen tillsammans med ett gäng kompisar! Det är knappt en timmes bilresa till gränsen härifrån och man hamnar då i staten Vermont. Vermont är härligt - mycket berg och landsbygd. Äkta amerikansk landsbygd, med majsfält, bondgårdar, övertäckta broar, baracker där folk verkligen bor (!), pick-up'er och så här års, pumpor överallt. Man fick väldigt mycket filmkänsla. Efter 40 min hos amerikanska tullen fick vi tillslut våra visum för att komma in i landet. Men det var uppenbarligen inte lika lätt för alla - ett gäng ungdomar blev ordentligt visiterade, inplockade en och en och fick sin bil genomsökt och ett flertal personer såg ut att få vända på klacken och resa tillbaka till därifrån de kom... Det var tillsynes två personer som jobbade och resten stod bredbenta med "äggkartonger" under armarna, redo att dra sina vapen... Vilka läskiga typer. Vi körde runt på småvägar på den "Vermontska" landsbygden och tittade på hus och de vackra färgerna på träden. Vi stannade för pick-nick två gånger och jag tror att våra brasilianska vänner skrattade åt oss svenskar som hela tiden skulle fika... Det är ju det första ordet som folk som kommer över till Sverige (Ericsson) för att jobba, lär sig - fika! Det är visst vad ingenjörerna på Ericsson gör mest hela dagarna *skratt* Men jag tror inte att vi Svenskar tänker på vilken fikakultur vi har. Hursom helst så hade vi en jättetrevlig dag i USA och vi får se om det blir några foton därifrån som är värda att publicera. Hinner inte skriva mer nu - måste fika...
Kära vänner... Tänkte bara meddela att nu är det inte morgontidning som gäller längre - nu är det Wap som gäller! I morse låg Per i sängen och läste nyheterna på Svd och DN på sin Wap-telefon. Snart behöver man väl inte lämna sängen på dagarna, man kan lugnt ligga kvar och arbeta via sin Wap-telefon, beställa mat via Wap, få uppdateringar av både börsen och hockeyresultat i realtid via Wap och kanske kan man använda sin Wap-telefon som en vanlig telefon och ha lite kontakt med omvärlden på det viset. Och sen behövs det bara att någon kommer på hur man kan motionera via Wap... Hmmmmm... toalettbesök via Wap?? Ja, jag tror Per och hans kollegor har lite kvar att utveckla innan den totalt immobiliserade människan blir verklighet - men nog är de på god väg när man inte ens behöver lämna sängen på morgonen för att gå till brevlådan och hämta morgontidningen... Igår kväll åkte Per och jag in till stan för att äta lite gott och roa oss lite. Efter middag på vår favorit-Kinesiska-restaurang L'Orchidee de Chine gick vi till ett annat favoritställe - hotellbaren på hotell De la Montagne! Det slår aldrig fel! Det är alltid lika underhållande. Tänk er en öl i en hotellbar på ett mellanklasshotell; kromade detaljer a la 80-tal, flygeln med en halvkass pianist/smörsångare med frisyr a la Ugglan Helge, uppklädda människor med hockeyfrillor och illröda kavajer och gratis nachos. Till det hör ett gäng prostituerade kvinnor som alltid hänger i hotellets bar. Det är hemskt, men det är faktiskt så, de finns alltid där, och det är rätt underhållande att titta på hur de beter sig. Men igår fick vi en bonus! Ett par på 80+, uppklädda - han i kostym med en blomma i kavajfickan och hon i hatt var uppe och stuffade ett flertal gånger till diverse 60-talsmusik. Och jag ska tala om för er att de gav järnet! John Travolta i en 80-årings kropp. På dansgolvet rörde de sig som vilka 20-åringar som helst, armarna fladdrade och det var break-dance och hela köret och de var totalt närvarande i dansen - ingenting verkade bekomma dem. När låten tog slut och de gick tillbaka till sitt bord stapplade de som vilka andra 80-åringar som helst, de sippade litegrann på vinet innan de gick upp och tog över dansgolvet igen. Vilka idoler! Läser just det jag skrivit tidigare, att det för fyra dagar sedan snöade... Jag känner att jag måste berätta att det igår kväll var 17° och folk satt och drack öl på uteserveringar runt om i stan... Montrealvädret kan verkligen konsten att slå om snabbt... Det gäller bara att hänga med i svängarna, själv har jag köpt mig en mössa och en halsduk idag - man vet aldrig när det kan behövas. I tisdags, när det snöade här hade de fyra cm snö i Quebec City. Usch, snart börjar isbjörnarna gå omkring på gatorna här igen...
HJÄLP! Det snöar! 5,1° och snö! Visserligen töar det på marken, men ändå! Och i söndags så haglade det faktiskt för ett ögonblick! Visserligen så är det ganska mysigt nu när man får burra in sig i tjocka tröjor och tända värmeljus överallt, men för ett ögonblick så såg jag framför mig två meter snö och trafikkaos, skotta fram bilen, ut och knuffa på osv. osv... Nä, jag vill nog njuta lite mer av hösten först... Igår var en jättehärlig dag, 7° men strålande sol, härligt friskt i luften. Så får det gärna vara ett tag till... Ikväll är det hockeykväll. Vi har bunkrat upp med öl och snacks (inga viktväktare här inte...men vad spelar det för roll...vi ska ju idrotta). Nu är det slut på tisdags-bio-kvällar som det har varit förut - nu är det tisdags-hockey-kvällar som gäller! Go Canadiens! Tillägg: Hörde på radion precis att de första "snöoväders-olyckorna" har varit nu... Tre döda i trafiken... För jäkligt - vissa saker ska tydligen bara vara så som alltid...
Långhelg igen... Thanksgiving. Vi var på vår första Thanksgivingmiddag i lördags hemma hos Harrys. Äkta kalkonmiddag (! *skratt*) med Svenska inslag med Herrgårdsakvavit-snapsande, snapsvisor och kladdkaka till dessert. Jättetrevligt och jätteskoj! Söndagen, ja Per jobbade en stund och jag roade mig med att gå omkring på Wal-mart under tiden. Wal-mart är ungefär som OBS, de har allt från kläder till julpynt och elektronikprylar till konserver. Det som var så spännande nu är den Halloweenfixering som råder. Allt är Halloween nu! Pynt, godis, lampor, tyger och läskiga dräkter att klä ut sig i. Snacka om kommers... Men ganska kul att bara gå omkring och titta på allt. Hittade faktiskt julpynt också... *skratt*
Ikväll smäller det! Äntligen! NHL-premiären! Första matchen ut är Dallas Cowboys mot Colorado Avalanche... Det känns som en evighet sedan man satt klistrad i TV-soffan varje kväll framför hockeyn. Några besök på Molson Centre för att titta på Montreal Canadiens lär det väl förhoppningsvis bli i denna säsong också. Ja herregud vilket liv man lever... Igår kom Per hem från jobbet, rätt sent som vanligt när det är mycket att göra, och jag hade hängt över skolböckerna mest hela dagen. Per föreslog att vi skulle gå till någon av de närbelägna restaurangerna för lite energiintag. Tänk vad skönt - man beställer precis vad man vill ha, får allt framdukat och serverat och sedan är det bara att äta och betala. Man behöver inte bry sig om någon disk eller något. Och sen är det bara att gå den minutslånga promenaden hem igen för att sjunka ned i TV-soffan en stund, innan det är dags för sängen... Usch, det är tur att det finns så otroligt mycket att hitta på när man har lite mer tid på helgerna, så man i alla fall kommer ut i friska luften och rör lite på sig... Jag läste förresten i morse hur löven får sina fina röda färger på hösten. Färgerna uppkommer som ett resultat av en följd av varma, soliga dagar och kalla nätter, ovan frysgrader. De varma dagarna gör att socker produceras i löven, och de kalla nätterna stänger gradvis lövens ådror, vilket förhindrar sockret från att försvinna ur löven. Detta orsakar ett lysande pigment som färgar löven i olika röda-lila nyanser varje höst. Pigmentet som producerar den gula färgen finns alltid i löven och därför är dessa färger relativt konstanta från år till år. Spännande va?!
Helgen då...Jo, i lördags morse packade vi in oss, Per, jag och våra vänner Harry, Anna-Lena och lilla Oliver, i bilen för en utflykt till Parc Tremblant. Vi skulle ut i skogen och plocka svamp. Som jag tidigare sagt så finns det massor med naturreservat att välja på på bara några timmars avstånd med bil från Montreal. Men denna gång hade vi lite svårt att hitta en passande park och orsaken stavas ÄLG! Älgjakten pågick fram till sista september och efter en kort (för att inte säga en MYCKET kort) överläggning kom vi fram till att vi inte ville bli skjutna av någon galen älgjägare, och kvar stod endast Parc Tremblant som alternativ. Och att det sedan skulle visa sig vara mycket svårt att hitta svamp i detta område var väl något som vi blev lite besvikna över, men störde knappast helhetsintrycket för denna mysiga helg. Man behöver inte åka långt norrutöver från det rätt så platta Montrealområdet innan bergen och skogen helt tar över landskapsbilden. Och att vi hade lämnat kameran hemma denna helg var något vi bittert fick ångra. Hösten är på ingång! Och har man inte sett vilka färger det medför här i Canada, så kan man knappast föreställa sig det heller! Grönt, gult och rött - allt på en gång, i alla tänkbara nyanser... Wow! säger jag bara. Vi passade på att turista lite, vi tog kabinbanan upp i skidbacken Mont Tremblant (provinsen Quebecs högsta berg) där vi satt och lapade lite sol och fantiserade att vi hade några meter snö under oss och pjäxor på fötterna, vi åt nere i "Kalle Anka-byn" - den nybyggda skidorten som ligger vid foten av bergen och vi picknickade vid vattenfallet Rats falls. Vi tittade frenetiskt efter fallande råttor där, men utan resultat... Dock bjöd helgen på både orm och räv (och en stackars liten groda). Vi övernattade på ett mysigt bed and breakfast, där vi på morgonen blev serverade en äkta Quebec-frukost med French toast och korv - och den obligatoriska lönnsirapen uppepå! Trots svinkalla temperaturer tidigare i veckan (10-12° på dagarna) bjöd helgen på perfekt väder med 25° och strålande sol! Inte kan man vara ledsen över några missade kantareller då...
|