|
|
|
 Juni 2002
[ Maj 25, 2002 ] Jaha, snart åker vi till Svedala, flyget går om några timmar. Stressigt som tusan har det varit, men nu börjar det lugna ner sig. Till och med Vilma har lugnat ner sig och ligger och sover. Vi ses snart! 
Skandiabanken är bra, men ibland undrar man vad de håller på med: För ett tag sedan tänkte jag lägga om mitt bolån till Skandiabanken. Jag gick in på internet (Skandiabanken har bara ett kontor, i Stockholm, så alla affärer är egentligen tänkta att klaras av via internet eller telefon) och började fyll i ansökan som fanns där. Tyvärr var inte formuläret gjort för folk som bor utomlands, så postnummer var ju tvunget att vara i Svenskt format, och telefon nummer likaså. Följaktligen ringde jag kundservice där jag blev lugnad med att det kan ju vara lite problem när man bor utomlands, men att de skulle skicka mig ett pappersformulär som jag kunde fylla i och returnera. Således ägnade jag en hel kväll för ett par veckor sedan till att fylla i detta, och slängde det på lådan. Igår fick jag svar via brev från Skandiabanken att "Enligt våra uppgifter är du bosatt utomlands och måste därför fylla i ansökan via internet. Ring gärna om du har några frågor." ...!? "Ja-ja" säger nog Peter nu (Snabel jobbar med dylika kundservice frågor på den nämnda banken), "det var ju ett misstag, men det kan ju hända den bästa." "Fast hur många gånger" säger då jag innan jag drar andan för nästa historia: Mitt bankkort med Visa anslutning gick ut i November, och jag ringde i helgen och skulle förnya det. Jag fick till svar att jag borde ha fått ett kort skickat till mig via post, men eftersom jag var skriven i utlandet så var policyn på Skandiabanken att man inte skickade ut det. Perfekt att vi snart ska åka till Sverige då, tänkte jag, och föreslog att om det nu var viktigt att skicka till en adress i Sverige så kunde jag ju ge dem adressen där vi skulle bo, så var det bara att skicka det dit? Icke då, det gick ju inte för man kunde ju bara skicka det dit man var skriven. Fast hmmm... jag var ju skriven i utlandet, så dit kunde man ju inte skicka det... Jag föreslog då att jag måste ju kunna komma till kontoret i Stockholm och kvittera ut det. Nja, harklade sig då handläggaren, det var ju ett annat företag som tillverkade korten, och de kunde bara skicka direkt dit man var skriven, för annars skulle det inte fungera, och det kunde man ju inte göra, för jag var ju skriven i utlandet... Det här var i sanning en svår nöt att knäcka. Jag blev tipsad att ringa en vardag, när ordinarie personalen jobbar, och jag ska faktiskt meddela att nästa vecka åker jag till Skandiabankens kontor och kvitterar ut mitt kort! Nu är det bara bolånet kvar. Jag är säker att med lite uthållighet kommer det lösa sig! Javisst ja, förresten, Vilma mår bra.
Vilma tycker det är jätteroligt att bli avklädd, men blir sur när hon blir påklädd. Fasen hoppas inte det sitter i när hon blir äldre...!
Glad valborg! Jag och Therese var på första hockeymatchen i år i Måndags. Det var sjätte mötet mellan Montreal Canadiens och Boston Bruins i första omgången i Montreals första slutspel på 4 år, och man låg i vinnarhålet. Vinst skulle betyda att man eliminerade ärkerivalen sedan tiotals år, och som dessutom vunnit Eastern Conference den här säsongen. Arenan Molson Centre fullkomligt KOKADE redan innan matchen börjat. När slutsignalen gick och våra hjältar vunnit med 2-1 fanns det ingen hejd i firandet. Hesa i taxin på väg hem satt vi med Canadiens flaggan ut genom rutan, och bilarna runt om tutade. Det var som om Stanley cup redan bärgats. Nu blir det bäst av 7 mot Carolina Hurricanes, och Therese satt som klistrad vid två telefoner och datorn när biljetterna släpptes. Vi ville ju gärna ha ordinarie pris på biljetterna, istället för att betala 100 dollar för en 30-dollars biljett som till Bostonmatchen. Och Therese lyckades hitta biljetter till alla tre mötena i Montreal, så nu blir det hockeyfest nästa vecka!
|