|
|
|
 Maj 2001
[ April 28, 2001 ] Hej hej, hur mås det? Här är allt bra, det är sommar på dagarna med 15-25 grader, och vinter på nätterna med nästan nollgradigt. Jag och Therese är lite trötta idag, vi var på lokal igår... Hemma hos Nicke och Stina, och deras kompis Greg från Long Island, New York, som vi träffade när vi åkte skidor i Jay Peak. Vi åt middag med dem, och sedan hade vi planerat att träffa några till nere på stan. Greg hade dock andra planer, för han hade träffat en polistjej från Montreal på internet, så han skulle hem till henne och se henne för första gången... Han hade inte ens sett henne på kort innan! Vi har ännu inte hört hur det gick... Vi andra gick dock på Jello Bar, ett trevligt ställe med liveband och trevlig atmosfär. Det blev inte så sent, men efter en jobbig vecka behövdes det tydligen inte så mycket. Det blev i alla fall frukost ute idag, ingen som orkade göra mat... Vi såg "Freddy got fingered" i veckan. En helt galen komedi med Tom Green (killen
som matade ormen i "Road trip"). Rekommendationen är något kluven: Tjejer, se den inte,
killar, se den! Den är en ganska annorlunda och något äcklig film, med mycket blodig
komedi och tokiga saker som händer. Tom Green spelar en komplett knäpp 29-åring som
inte kan behålla ett jobb. Han vill helst av allt bli serietecknare, men han kan
inte få något samband mellan rutorna i de provserier han ritar. Han träffar en
rullstolsbunden tjej som inte vill något annat än vara hemma och Ikväll ska vi se Toronto spöa New Jersey i NHL hockeyns slutspel. HATA DEVILS!
Tänkte bara meddela att det toppade vid 23 grader idag, Celsius alltså, och
rollerblades'en fick sig en första omgång. Nu är det sommar!
Therese kom just inspringande till mig vid datorn nu på Lördagmorgonen. Det lös
i ögonen på henne, och hon ylade "Du kan inte sitta EN SEKUND till vid datorn,
det är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ varmt ute!" Det är tamejfasen 16 grader ute, klockan 10 på morgonen!
Det rimmar i och för sig väl med vad vi såg igår nere på bargatan i Downtown, folk
satt sent på kvällen på uteserveringarna, visserligen i jackor, men ändå. Det var nog
en bit över 10 grader i alla fall. De säger att dygnsmedel i April ska vara 10 grader,
och att det varit ovanligt kallt detta år, men nu kommer det förhoppningsvis med besked,
och nu kan jag INTE SITTA EN SEKUND TILL VID DATORN!
Ja, mig (Therese) har ni inte hört så mycket av på sistone. Jag kämpar på med pluggandet
och blir smartare och smartare för varje dag... Hahaha, om det vore så väl! Jag läser
diskret matematik och det är faktiskt riktigt roligt. Vad namnet "diskret" kommer sig utav
har jag ännu inte förstått, men det jag sysslar med nu är logiska resonemang. Det är ju
riktigt...logiskt ju! Man fattar ju. Men nog är det som ett helt nytt språk alltid. Det
liknar ingenting annat - och minst av allt matematik. Och det är kanske det som 'diskret'
innebär - matematiken är så diskret att man inte märker att den är där ens. Det känns lite
hemligt att sitta och läsa uppochned- och bakofram-vända bokstäver - och faktiskt
förstå! Lite som ett alldeles eget rövarspråk eller något sådant.
Per har börjat programmera på ett nytt aktieprogram. Och han är som ett barn där han sitter
med tungan halvvägs utanför munnen framför datorn och hackar Java. Ögonen glittrar på
honom och han kan inte nog snabbt få ned alla tankar på pränt. Han till och med drömmer
Javaprogrammering på nätterna. Välkommen till familjen datornörd! Men det är sant att det
är väldigt kul med programmering och det är ju rätt så konstnärligt också (på ett modernt
sätt...), så jag låter honom hållas.
Jag måste erkänna att jag ägnar mycket åt min tid åt att längta till Las Vegas just nu.
Per ska ju dit på konferens - eller ett 'convention' i några dagar. Och idag fick jag
också min gratis inträdesbiljett till den stora telekom-mässan som hålls.
Alltid kan man hitta någonting spännande där - om inte annat så kanske det bjuds på godis,
bläckpennor och post-it lappar! Längtar! Undrar om jag ska ta med en extra-resväska??...
På nyhetsfronten kan jag meddela att tidningen Metro nu har kommit till Montreal också!
Inte utan att man blir lite stolt som svensk... Hihi... 14 månader och fortfarande barnsligt
patriotisk. Det var nästan så jag skämdes när jag för några veckor sedan, på skidresa i
Mont St Anne, satt och pratade med en Kanadensare om Sverige. Han var lite nyfiken på
Sverige och hade hört mycket bra. Ja, vad vet folk om Sverige egentligen? Njaaaa, inte så
värst mycket, men att det är ett rent land är något som verkar vara väl utbrett. Och i och med det
var jag ju inte sen med att proklamera för laxfiske och vattendrickande i Stockholms ström.
När han sedan sa att han förstått att svenskar var mycket stolta över sitt land kände jag
mig tagen på sängen... Öhhhh, jo, det är vi nog... Skryt, skryt, skryt... Men Per och
jag pratade faktiskt om detta häromdagen. 14 månader i Montreal har verkligen gett oss ett
annat perspektiv på världen. Man inser att Sverige inte är bäst i världen, men men det vill
jag säga att Kanada inte är det heller. Det finns saker här i Montreal som kan driva
mig till vansinne - man
undrar varför i hela friden det inte fungerar som i Sverige, det som är så enkelt där och
fungerar så bra. Och på precis samma sätt så inser man att man kommer att sakna mycket
härifrån när vi så småningom återvänder till Sverige. Jag är bara så himla glad över att
vi får chansen att uppleva det här.
Hockeysäsongen tog slut i Sverige för några dagar sedan, men här har den just börjat.
Jag säger det för att slutspelet, med den åtråvärda bucklan "Stanley Cup" att hämta,
just inletts, och det är först nu det är allvar. De dryga 80 matcherna fram till slutspelet
är för många lag bara en lång transportsträcka. Tacklingar och bråk som hela vintern
varit mest en show, är nu laddade med adrenalin och entusiasm, och ingen viker ner sig en tum.
TV-kanaler som tidigare inte visat hockey har nu rafflande matcher mest varje kväll, och
den kanadensiska kanalen CBC hade i helgen en "triple header", där man visade tre matcher
på raken. Det började klockan fyra på eftermiddagen med Dallas-Edmonton, klockan
sju visades Toronto-Ottawa, och nattmatchen var Colorado-Vancouver. Vi var hemma hos
Harry och Tjock-Anna (höggravid med tvillingar) och tittade på Toronto matchen.
Vi var lite kluvna dock, visste inte om vi skulle hålla på Ottawa för att de har flest
Svenskar, eller om vi just därför INTE skulle hålla på dem, för om de åker ur får Sverige
fler NHL-proffs till VM...
Glad fortsättning!
GLAD PÅSK! Vaknade tidigt nu på Långfredagen, och Therese ligger fortfarande och snusar.
Hon hade en överraskning åt mig igår. Hon hade gömt ett påskägg i lägenheten, och med lite
snillrika ledtrådar när jag kom hem från jobbet lyckades jag hitta "skatten". Massor med
godis! Det var jättegott. Och man kände sig som barn på nytt. Ja, inte för att jag är speciellt
gammal, men ändå :-)
Som jag skrev i Gästboken var vi på Montreals kasino i Lördags, och kände oss lite rika.
Ända tills vi hade börjat spela alltså... Nja, det gick väl hyfsat för mig, jag höll mig
på plus ända tills vi skulle gå hem. Då drog man till med några chansningar och vips
var man pank. Fast det var inte mycket man spelade bort, så tyck inte synd om oss. Det enda
jag kan säga var att jag spelade bort mer än Therese, som kände sig som en skurk med
ett minuskonto på 5 dollar!
Annars är det faschinerande på kasinot. Det är så otroligt mycket folk där. Man undrar var
alla kommer från, och var alla pengar kommer från. (Fast när man ser en del slynglar som
likgiltigt spelar bort över 100 dollar i varje omgång VET man var de tjänat pengar på...). Kasinot har
fyra stora våningar, och ligger för övrigt i mitten av F1 banan. På varje våning
ryms åtminstone några hundra människor, och på bottenvåningen ännu fler. På översta
våningen finns en av Montreals bästa restauranger, som ska vara rätt dyr. Passande
för de som vunnit antagligen.
En intressant iaktagelse är att de har "Frequent player" kort. Ett bonus system där ju
mer man spelar desto mer kan man vinna. Uppmanar helt klart till mer slösande.
Kanske något för de kasinon som ska byggas i Sverige...eller kanske inte...
När vi ändå talar om kasinon kan vi meddela att vi ska till Las Vegas i Maj. Tio
dagar blir vi borta. Jag ska dit på en konferens, och Therese hänger med på de flygpoäng
jag har skrapat åt mig. Vi hoppas hinna se Grand Canyon också, som ska ligga
några timmars bilresa bort. Jättekul ju!
Såg "Gone in 60 seconds" på video igår. Nicholas Cage och Angelina Jolie i en biltjuvsfilm.
Ganska okej, men hade nog gjort sig bättre på bioduken.
Ännu en vecka till handlingarna. Den senaste veckan har gått mycket fort, antagligen för att
vi har hunnit göra så mycket kul. I Tisdags var vi på film igen. Vi såg "Traffic", med
Michael Douglas och Catherine Zeta-Jones. Efter att ha sett trailern trodde man att det skulle
vara en bra action, men ack så lurad man blev. Istället fick man se en gripande och bra
men ibland kanske lite seg droghandels- och drogpolitikfilm. Michael Douglas spelar politiker
i USA ansvarig för att minska drogtrafiken in i landet. Men stora drogkarteller och
en drogmissbrukande dotter gör detta svårt. Vid sidan om Michael Douglas gör Benicio del Toro
en helgjuten insats som polis i Mexico City med ett omöjligt uppdrag att rädda landets
ungdomar från träsket. Tre utvandrare av fem möjliga.
Sen var vi på bio igen i Fredags. Vi var trötta efter en jobbig vecka och ville göra något
slött. "Along came a spider"
blev valet. Morgan Freeman och Monica Potter i en jakt på en oförutsägbar barnkidnappare.
Dottern till en förmögen guvernör blir kidnappad mitt framför ögonen på livvakterna.
Men är det pengar kidnapparen vill åt, eller är det bara en täckmantel till ett annat
brott. Det är något som inte stämmer... Morgan Freeman gör som vanligt en mycket bra insats
i en klart sevärd thriller. Även denna film får tre utvandrare av fem möjliga.
Igår Lördag hade vi lite vår igen, 8 grader och sol. Snön håller verkligen på att töa
bort nu. Vi plockade ihop lite tidsfördriv, i mitt (Per's) fall i form av dagstidningen
"The Gazette" som är enormt tjock på Lördagarna, och gav oss iväg upp på Berget. Berget
är i det här fallet "Mont Royal" (ja rätt gissat, Montreal är uppkallat efter detta berg som
ligger mitt i stan faktiskt). Vi promenerade en bit och satte oss sedan på en
parkbänk i solen med en inhandlad varm choklad. Mmmmmmmmmm......
Jag fick mig sedan många skratt när jag läste Gazetten. Och nya perspektiv på tillvaron. T.ex. är ju grundserien i Hockeyligan NHL slut i
dagarna, och det föranledde Gazetten att ägna mer eller mindre en hel sida till att lista
skadeläget i de olika lagen under titeln "NHL Injury Report".
Och inte ens som en artikel, utan inblandat i resultatkolumnen.
Den som ville kunde t.ex. konstatera att Montreal Canadiens har denna säsong en statistik
på totalt 524 "man games lost". Siffran innebär att totalt för alla matcher
under säsongen har man fått avstå 524 skadade spelare. Om t.ex. tre ordinarie spelare är
borta en match, skulle det innebära 3 "man games lost". Detta är högst i ligan och absolut
anledningen till att de återigen missade slutspelet Stanley Cup.
I Gazetten kunde man också hitta en notis om en man i Edmonton som nyligen blivit dömd
till 6 års fängelse för att ha drogat sin väns 11-årige son och lurat honom att råna en
bank. Mannen visste mycket väl att i Kanada kan man inte åtalas om man
är under 12 år, och i tron att detta var det perfekta brottet skickade han grabben till
banken beväpnad med...just det, en leksakspistol! På banken tog man det hela mycket allvarligt,
men istället för de 4 miljoner dollar (25 miljoner kronor) pojken ville ha, gav man honom ett kuvert med 350 dollar,
och en färgpatron. 6 års fängelse för 350 dollar var nog inte vad mannen tänkt sig...
Om man inte har så mycket insikt i hur arbetsklimatet är i USA, så kan jag rapportera
om en incident i ett större företag i detta världens bästa land, även detta citerat från
Lördagens Gazette. Det begav sig så, att VD'n på företaget Cerner corp. tyckte att folk
jobbade för lite, och satte sig ner och komponerade ett email han sedan skickade ut till
400 chefer på företaget. I brevet beklagade han sig i mycket starka ordalag över hur lata
de anställda var, och
att det var dessa chefers fel, eftersom de hade låtit arbetarna falla in i en tro
att man inte behövde jobba mer än 40 timmar i veckan. Han skrev bland annat att:
Va!? Vad säger man? Speciellt som Svensk, där man ju för tusan aldrig klagar på
någon öppet. Men vänta, det kommer mer. VD'n fortsätter nämligen med ett "åtgärdsprogram":
Detta mail gick alltså ut till 400 chefer, och det var ju upplagt för att läcka ut till
omvärlden, vilket också skedde. Det blev till och med publicerat på Yahoo's websida.
Vad hade hänt om detta skett i Sverige? Förmodligen hade VD'n fått kicken ganska
omgående, och det hade blivit ett fasligt hallå. I USA, vet ni vad som hände där? Jo,
en hel del "managementexperter" uttalade sig, och tyckte att det inte var något bra brev,
av framförallt tre anledningar: Först och främst hade VD'n använt sig av email som kommunikationskanal
i ett ärende som inte lämpade sig för email. Han hade vidare inte specificerat vad det
var som gick dåligt på företaget, och varför man behövde jobba mer. Till sist hade han
en väldigt dålig mätsticka för "success", nämligen hur många bilar det fanns på
parkeringen vid olika tidpunkter, ett mycket oprecist sätt att mäta framgång. Vilka genialiska
analyser, eller hur!? Att chefen förmodligen skulle passa bättre någon annanstans (kanske
som grindvakt vid företagets parkering...) undgick tydligen expertpanelen. Men, men,
man får ju en aning om hur det funkar i USA. "The land of freedom!"
Vad sade de anställda då? Inte så mycket (de vågade väl inte) mer än att de förstod att
VD'n överdrev för att få igenom sin synpunkt.
|
